Världens mest framstående konsttävling i realism, ARC-salongen, pågår sedan en månad på European Museum of Modern Art i Barcelona. Utställningen, som har tidigare visats i New York, är öppen fram till 27 november.

Till skillnad från mässor som Venedigbiennalen och Frieze i New York, som fokuserar på försäljning och stora namn, är ARC-salongen en storskalig tävling. Den visar verk för försäljning, men dess huvudsakliga syfte är att upprätthålla en visuell representation i linje med Paris-salongerna och Royal Academy of Arts utställningar. 

En jury på elva personer – inräknat museichefer, konsthistoriker, redaktörer och utgivare till tidskrifter, grundare av akademier och ateljéer och framstående konstnärer – valde ut 82 verk av 3100 bidrag från 63 länder. De tävlar bland annat i kategorierna figurativt, porträtt, fiktiv realism, social kommentar, landskap, stilleben, trompe l’oeil, teckning och skulptur. Antalet tävlingsbidrag har ökat för varje år.

Men ARC-salongen har ännu inte fått den status den siktar på, trots att utställningen hyser långt fler målningar, och har en mycket större internationell räckvidd än någon av 1700-talets eller 1800-talets salonger i Europa. Den vill inte bara bli erkänd för kvalitén på konsten den främjar – vad som är ännu viktigare är att bli en del av mainstream-samhället. 

– Den bästa bildkonsten kan röra till tårar, eller slita tag i dina känslor och fånga dig i ögonblicket med en överväldigande känsla av skönhet och spänning, sade Art Renewal Centers (ARC) grundare Frederick Ross när utställningen först öppnade i maj på Salmagundi Club New York. Sedan organisationen grundades har ARC varit ledande i att återuppliva realismen i bildkonsten. 

När jag besökte utställningen på Salmagundi Club var det dock bara ett par av målningarna som verkligen gav mig ”ilningar längs ryggraden” som Ross utlovat. Han fångade det bra när han sade att ”bara det sällsynta verket åstadkommer detta”. Jag hade ändå hoppats på att få se en bättre samling, jämfört med andra målningar jag hade sett de senaste åren.

Några av konstnärerna som var på plats när ARC-salongen först öppnade var överens om att merparten av målningarna på utställningen ”skriker”, och jag är benägen att hålla med. Det gör det svårt att till fullo uppskatta de verk som talar lite mer lågmält och mystiskt till betraktaren – verk som man hade velat se om och om igen.

Dale Zinkowski, en av konstnärerna som fanns representerad i utställningen med porträtteckning och målningar av manliga modeller, sade att besöket på ARC-salongen var ”som att försöka lyssna på en fiolvirtuos på en hårdrockskonsert”.

En annan konstnär sade att de flesta målningarna har en ytlig visuell påverkan, som mer påminner om illustrationer i PR-branschen än bildkonst. Ytterligare en annan konstnär önskade att målningarna hade förmedlat en djupare mening, såväl tekniskt som i ämnesval, att de hade varit rotade i tradition eller i en historik eller andlig förståelse av världen vi lever i. En del målningar ser ut precis som fotografier, vilket kan få en att fråga sig varför man målat och inte bara tagit ett foto.

Enligt ARC:s verksamhetschef Kara Ross bedömer juryn först de 3100 tävlingsbidragen via digitalt foto på en skärm. Denna metod i sig kan ha gjort att de bilder som gör sig bra på skärm, av konstnärer som sannolikt använde foton som förlaga eller målade helt från fotografi istället för från verkliga livet, valdes ut. Detta förklarar förmodligen känslan av att många målningar tycks skrika när man ser dem på riktigt. De saknar det subtila i en målning i vilken valörer och former överförts direkt från verkligheten.

Bland de målningar som lågmält framträdde ur mängden, och som sannolikt skapades från verkligheten eller delvis ur fantasin, fanns en liten modellmålning av en kvinna som håller ett vitt lakan runt sig medan hon står i vatten; ”Bather” av Joshua LaRock. Han lämnade även in ett elegant, mjukt porträtt av sin hustru, ”Laura in black”, som vann ARC Purchase Award.

En målning man gärna återvänder till är ”Blowing Smoke: Portrait of Aaron Shikler” av Nicole Moné, som vann priser i två kategorier: figurativt och porträtt, liksom ”The Coming Rain” av Dave Santillanes som vann landskapskategorin. ”Perception of Self” av 15-åriga Ray Wanda Totanes vann Da Vinci-initiativets pris Young Aspiring Artist, tillsammans med några andra.

Bostonbaserade Emanuela De Musis, som undervisar vid Academy of Realist Art, vann både första och andra pris i porträttkategorin med sina porträtt ”Miss Rachel” och ”Fitter and Waste”. Det tog henne över 150 timmar med en sittande modell att färdigställa ”Miss Rachel”. Det är spännande att så många kan se verket nu på utställningen, säger hon.

– Att se ett verk på riktigt är så klart långt mer önskvärt än att se det på webben eller i print. Jag känner att ARC-salongen nådde en helt annan nivå när de introducerade en levande utställning [utöver webbutställningen, på Salmagundi och MEAM Museum], skrev hon i ett mail.

En av finalisterna i landskapsmåleri, Ken Salez, tycker att det är ”en stor ära att inkluderas i 2017 års ARC-utställning”.

– ARC-salongen har formats av en tradition som talar till mänskligheten genom tiderna – den klassiska konstnärliga representationen av våra liv och världen vi lever i – en strävan efter meningsfullhet. Salongen är det modigaste och mest lyckade försöket att sprida en konstform som har överskuggats av modernism, men fortfarande talar till själen i alla åldrar, sade Ken Salez.

Kara Ross berättar att ARC-salongen byter ut juryn varje år för att försäkra att alla aspekter av 2000-talets realiströrelse tas i beaktande. Generellt sett spelar det ingen roll vilka metoder konstnärerna använder när de målar, tecknar eller skulpterar, juryn ser på slutresultatet. När de bedömer ett verk frågar de sig: ”Är detta en kraftfull bild? Känner man vad konstnären kommunicerar? Kan man se konstnärens röst? Lyckas de få fram ett budskap som inte behöver förklaras med ord?” säger Kara Ross.

Oavsett om du redan känner till den här konströrelsen eller om den är ny för dig, så kan ARC-salongen ge dig en glimt av en snabbt växande värld, en ny riktning inom konstvärlden. ARC-utställningen kan ses på MEAM Museum i Barcelona fram till 26 november.  Nedan följer ytterligare några smakprov: