Dr. Sanna Ehdin: Att läka sitt inre vuxna barn
Författare och föreläsare inom självläkning och systemhälsa


Uppskattningsvis 20–30 procent av alla människor är fast i olika sjukliga beroenden, och andelen närstående som på olika sätt berörs är givetvis ännu högre. Många av dem blir vuxna barn när de växer upp, eftersom de tvingats ta för stort ansvar för tidigt och växa upp för fort.

Det här föder osäkerhet, höga inre krav, känsla av att aldrig räcka till etcetra. Men det går att läka detta som vuxen. Här nedan är ett par förslag inklusive en övning som stärker relationen till dig själv.

Varför blir man ett vuxet barn?

Att man blivit ett vuxet barn beror ofta på att en eller båda föräldrarna varit frånvarande av olika skäl, som i sjukdom eller för mycket arbete. Annat har varit viktigare än barnen, eller så har föräldrarna varit fast i något beroende och deras energi och uppmärksamhet har gått till det. Eller så har de suttit fast i varandras outredda konflikter, i ett beroende och medberoende som tagit för mycket energi.

Det finns många skäl men reseultatet blir samma: så kallad omvänd föräldraroll. Helt enkelt för att mamma eller pappa inte tagit (eller kunnat ta) sitt föräldraansvar, utan kanske har regredierat (blivit som barn själva). Då får barnen sköta sådant som de inte ska – eller är mogna för – utan att få hjälp och handledning.

Utmärkande för vuxna barn är att de försöker förstå och klara av världen så gott det går.

De allra flesta vuxna barn fungerar ofta väl, ibland för väl, men ofta känns det förvirrande och osäkert. Det måste man då dölja till varje pris för att framstå som kapabel och kompetent.

Misstag och ”svagheter” vill man helst inte kännas vid, när det egentligen är det man behöver göra för att ge utrymme för en förändring. Men när man har hanterat livet genom att tidigt klara av stora saker, och det varit så viktigt att just till varje pris ”klara av det”, så föds en stor inre stress, och stora prestationskrav som kan vara orimliga.

Foto: Paulina Westerlind (mitt montage med text)

Gemensamt för vuxna barn

1. Förvirrad självbild

Man blandar ihop självkänsla med självförtroende. Man är en sann överlevare, men vet egentligen inte vem man själv är.

2. Ur kontakt med sina behov

Man har svårt att veta sina behov eftersom man lärt sig att inte ha behov, alternativt att man har fel behov. Man omvandlar de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etc) till att bli duktig och klara av saker. Det har skett en felkoppling på behovssystemet, och man är inte själv medveten om det.

3. Svårt att sätta gränser

Gränserna mot andra blir antingen för stora och man bygger murar för att skydda sig, eller så är man helt gränslös och låter andra människor gå över en.

4. Förvrängd verklighetsuppfattning

Man är uppväxt med dubbla budskap, och man visste att något var fel men ingen lärde en vad det var. Allting blir mixtrat och tilltron till andra människor och en själv blir då låg.

Det beror på att man blivit lurad och förd bakom ljuset av dysfunktionella föräldrar som till varje pris måste dölja sitt missbruk och framstå som bättre. Det gör att man växer upp till att vara högfungerande och välanpassad – men det blir väldigt tomt inuti …

5. Växer upp för fort

Man förväntas kunna saker utan att ha fått lära sig det, och växer därför upp snabbt. Man blir pseudoanpassad och lär sig genom att iaktta och härma andra, vilket kan leda till att det kan bli riktigt tokigt ibland. Känslan av att aldrig vara bra nog – vilken är grunden för Jantelagen – kommer ju från detta.

Hur kan man läka sitt vuxna barn?

En av de saker som utmärker vuxna barn är oro. Det är för att man tvingats ta för stort ansvar för tidigt. Oro är egentligen en existentiell osäkerhet – vi känner inte oss själva och känner inte tillit till livet. Vi tror inte att saker ordnar sig och att vi får det vi behöver, vilket gör oss psykiskt svagare.

Detta är särskilt uttalat bland personer som är vuxna barn och medberoende, då har man svårt att känna ett inre lugn, en trygghet, och har ofta svårt att tillgodose sina egna behov.

Men jag menar att oro och otrygghet är ett inlärt beteende.

Det går att hantera och bli av med dessa negativa tankemönster genom att träna med kognitiva och emotionella tekniker, som exempelvis Happy Heart-metoden. Med denna kan du direkt bryta stress, oro, ångest, ohälsa, negativa tankar etc. – när de kommer. Du bryter reaktionen och kan träna om ditt beteende, och därmed dra om dina hjärnbanor för alltid. 

Happy Heart-metoden innebär att du kan ta dig ur kampen genom ett teamwork där du använder dina olika högre funktioner – ditt oslagbara dream-team:

• hjärnans högra center
• hjärtats kraft
• ditt högre/visa jag (själskraften)

Genom att fånga sig själv varje gång oro, stress, orimliga prestationskrav, irritation med mera slår till, och träna Happy Heart-metoden tre minuter så kan du helt förändra ditt beteende. Jag kallar det även medveten neuroplastisk träning – MNT – för det bygger om den plastiska (föränderliga) hjärnan och ger samtidigt tillbaka kraften i vårt liv.

Happy Heart-metoden gör att vi kan bryta gamla, oftast omedvetna negativa och destruktiva mönster, och medvetet välja någonting annat.

Svag självkänsla

En annan sak som utmärker vuxna barn är en svag känsla för egna behov. Du har svårt att veta vad du har för behov, eftersom de aldrig blivit mötta. Kanske har du lärt dig att du inte har behov eller du har fel behov. Du tillfredsställer de verkliga behoven (av näring, kärlek, närhet, tillgivenhet etcetera) genom att bli duktig och klara av saker.

Det har skett en felkoppling i behovssystemet, vilket gör att du inte är i kontakt med dina behov och kanske inte ens är medveten om det.

Bästa sättet att stärka detta är genom att bygga en stark, positiv och kärleksfull relation till sig själv. För hur man har blivit speglad som barn, är oftast hur man behandlar sig själv. Som vuxen kan man dock ändra på detta med en medveten insats.

Det är aldrig för sent att ge sig själv en lycklig barndom!

Övning: Stärk relationen till dig själv

Relationen till dig själv är viktig, och ju mer du är i kontakt med dig själv, desto lättare är det att knyta an till andra.

Därför är det alltså bra att tillbringa tid med dig själv, precis som du skulle vilja vara med den du tycker om för att vårda relationen. Här är en utmärkt övning som hjälper dig att stärka relationen till dig själv. Upprepa den gärna flera gånger, för varje gång befästs det positiva och upplevelsen förändras:

Sitt bekvämt i en stol eller ligg på soffan eller sängen. Ta ett par djupa andetag och slappna av. Sänd flera vågor av avslappning genom kroppen, från toppen av hjässan ända ner till tårna. Slappna av på framsidan, baksidan, längs sidorna och i mitten av kroppen. Känn hur du blir allt tyngre och sjunker djupare i avslappning för varje andetag.

1. Säg tyst till dig själv: ”Jag vet vem jag är när jag älskar (uppskattar) mig själv helt och fullt som jag är.” Upprepa frasen flera gånger medan du rör ögonen från höger till vänster bakom slutna ögonlock. Håll sedan ögonen stilla och riktade neråt bakom ögonlocken och upprepa frasen flera gånger tills den känns helt sann.

2. Ta kontakt med ditt ”barnjag” i valfri ålder, och föreställ dig att du sitter vid sidan om ditt lilla jag. Det går bra att hålla om henne eller honom om det känns bekvämt. Låt ditt lilla jag säga: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är” flera gånger tills det känns helt sant.

3. Ta sedan kontakt med ditt ”tonårsjag”. Stanna med den delen av dig medan du låter den säga samma sak. Upprepa det tills det känns som en sanning för dig.

4. Rikta din medvetenhet mot ditt vuxna jag igen. Upprepa affirmationen: ”Jag vet vem jag är när jag älskar mig själv helt och fullt som jag är.” Säg det tyst för dig själv ett par gånger så att eventuell laddning är borta och det känns avslappnat och positivt.

5. När du känner dig redo kan du sakta komma tillbaka till vaket tillstånd. Sträck ut armar och ben lite försiktigt, ta ett par djupa andetag och res dig långsamt upp. Sträck på dig stående, sänk axlarna och skjut fram bröstkorgen – känn dig lite stolt över den du är och det du kan dela med dig av.

6. Tacka dig själv för att du tog denna tiden för att ge ditt inre barn kärlek.

Dr. Sanna Ehdin

Läs mer om detta i Nya Sluta kämpa – börja leva, 2016.

Sanna Ehdin. Foto: Daniel Ehdin


Sanna Ehdin är doktor i immunologi, forskare, författare och föreläsare inom hälsa. Under de senaste tjugofem åren har hon ägnat sig åt självläkning och systemhälsa, vilket innebär att se till helheten och sambandet mellan kroppen, tankar, känslor, själen och hälsan. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.