loadingHumphrey Bogart i huvudrollen som Philip Marlowe i den klassiska film noir-filmatiseringen av Chandlers Den stora sömnen. För manus stod bland andra William Faulkner. Foto: Public Domain
Humphrey Bogart i huvudrollen som Philip Marlowe i den klassiska film noir-filmatiseringen av Chandlers Den stora sömnen. För manus stod bland andra William Faulkner. Foto: Public Domain
Litteratur

Deckarförfattaren som kunde skriva

Tommy Gunnarsson

Vi översköljs av detektivromaner. De flesta är ren underhållning utan större verkshöjd. Men det finns guldkorn, och till dem hör Raymond Chandlers romaner om privatdetektiven Philip Marlowe. Att läsa och utforska Chandlers hårdkokta berättelser är ett verkligt äventyr.

Den brittiske författaren och poeten W.H. Auden slukade deckare. I inledningen av sin essä The Guilty Vicarage: Notes on the Detective Story, by an addict (1948) avger han följande bekännelse om denna sin last: ”För mig som för många andra är läsningen av deckare ett beroende likt det man kan ha av tobak eller alkohol. Symptomen är följande: För det första, intensiteten i suget. Om jag har något att göra måste jag vara försiktig så att jag inte får tag i en deckare, för när jag väl börjar med en kan jag inte arbeta eller sova förrän jag har läst klart. För det andra, dess specificering – berättelsen måste överensstämma med vissa formler (jag har till exempel mycket svårt att läsa en deckare som inte utspelar sig på landsbygden i England). Och för det tredje, dess omedelbarhet. Jag glömmer historien så fort jag har läst klart och därefter vill jag inte läsa den igen.”

Är den typ av läsning som Auden beskriver alltså att likna vid ett beroende av tobak eller alkohol? I sin essä fortsätter Auden att lika ledigt som intelligent undersöka den frågan. Vad han inte alltför förvånande kommer fram till är att vissa deckare trots allt inte bara besitter ett underhållningsvärde. De kan också ha ett konstnärligt värde.

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loadingHumphrey Bogart i huvudrollen som Philip Marlowe i den klassiska film noir-filmatiseringen av Chandlers Den stora sömnen. För manus stod bland andra William Faulkner. Foto: Public Domain
Humphrey Bogart i huvudrollen som Philip Marlowe i den klassiska film noir-filmatiseringen av Chandlers Den stora sömnen. För manus stod bland andra William Faulkner. Foto: Public Domain
Litteratur

Deckarförfattaren som kunde skriva

Tommy Gunnarsson

Vi översköljs av detektivromaner. De flesta är ren underhållning utan större verkshöjd. Men det finns guldkorn, och till dem hör Raymond Chandlers romaner om privatdetektiven Philip Marlowe. Att läsa och utforska Chandlers hårdkokta berättelser är ett verkligt äventyr.

Den brittiske författaren och poeten W.H. Auden slukade deckare. I inledningen av sin essä The Guilty Vicarage: Notes on the Detective Story, by an addict (1948) avger han följande bekännelse om denna sin last: ”För mig som för många andra är läsningen av deckare ett beroende likt det man kan ha av tobak eller alkohol. Symptomen är följande: För det första, intensiteten i suget. Om jag har något att göra måste jag vara försiktig så att jag inte får tag i en deckare, för när jag väl börjar med en kan jag inte arbeta eller sova förrän jag har läst klart. För det andra, dess specificering – berättelsen måste överensstämma med vissa formler (jag har till exempel mycket svårt att läsa en deckare som inte utspelar sig på landsbygden i England). Och för det tredje, dess omedelbarhet. Jag glömmer historien så fort jag har läst klart och därefter vill jag inte läsa den igen.”

Är den typ av läsning som Auden beskriver alltså att likna vid ett beroende av tobak eller alkohol? I sin essä fortsätter Auden att lika ledigt som intelligent undersöka den frågan. Vad han inte alltför förvånande kommer fram till är att vissa deckare trots allt inte bara besitter ett underhållningsvärde. De kan också ha ett konstnärligt värde.

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024