Romanen Historien om två städer är inte typisk för Dickens. Samtidigt är den fylld av den spänning, sentimentalitet, känsla för karaktärer och humor som så väl kännetecknar Dickens. I sitt riviga tempo håller den hela tiden läsaren på halster genom berättelsen.
Det var den allra bästa av tider, och det var den allra värsta. Det var både trons och vantrons epok. Det var ljusets årstid och mörkrets årstid, hoppets vår och förtvivlans vinter. Allt låg framför oss, och intet låg framför oss. Vi var alla på väg till himlen – eller till det motsatta stället”. Med dessa ord inleder Charles Dickens sin mäktiga historiska roman Historien om två städer (1859), som utspelar sig i London och Paris före, under och efter den franska revolutionen.
De kontrasterande orden i romanens berömda inledande rader illustrerar motsättningarna mellan den franska bourgeoisien och aristokratin under den franska revolutionen. Inledningen skulle dock kunna vara en beskrivning av vilket splittrat samhälle som helst där revolutionära stämningar och krafter håller på att ta över eller råder.
