Den kritik som i dag framförs mot socialtjänsten och som ofta benämns "desinformationskampanj" i mediernas rapportering, är inte helt grundlös. Faktiska oegentligheter och missförhållanden förekommer, där både föräldrar och barn kan fara väldigt illa. Det finns därför anledning att se över rättssäkerheten inom socialtjänstens område. Det menar filosofie doktor Amir Kamaly.

Ingen vettig människa med sunt förnuft kan blunda för socialtjänstens goda insats i samhället. Detta ger dock inte skäl till att sopa socialtjänstens misstag, felbedömningar och eventuella brott inom barn- och ungdomsområdet under mattan.

En stor anledning till desinformationskampanjen mot socialtjänsten är att de ansvariga, irrationellt och utan källkritik, i decennier blundat för de allvarliga brister som finns hos socialtjänsten.

1. Socialtjänsten omhändertar inte barn och unga som enligt socialtjänstlagen och FN:s barnkonvention skall omhändertas. Däremot omhändertas barn och unga som inte skall omhändertas.

2. I en skilsmässa då oenighet förekommer startar en vårdnadstvist, ofta med hjälp och på uppmaning av socialtjänsten, i stället för insatser som leder till att familjen inte splittras och barnen inte skadas.

3. Socialtjänsten använder sig av en icke-vetenskaplig utredningsmetodik, så kallad FREDA-analys för att bevilja en förälder, ofta mamman, skyddat boende. Socialtjänsten beviljar, i strid med grundlagens objektivitetsprincip, skyddat boende baserat på enbart en förälders, ofta mammans, utsagor, utan ett enda bevis, samt låter barnen berövas sin hemmiljö, skola, kompisar och fritidsaktivitet till förmån för skyddat boende.

4. I en vårdnadstvist missbrukas skyddat boende, och barn göms i skyddat boende i strid med barnets val. Skyddat boende används även som ett vapen mot den förälder, ofta pappan, som inte är i skyddat boende, för att frånta den föräldern sina rättigheter och skyldigheter gentemot sina barn.

I en vårdnadstvist missbrukas skyddat boende, och barn göms i skyddat boende i strid med barnets val.

5. I vårdnadstvist används sekretessmarkering och skyddad identitet av barn så att den andra föräldern, ofta pappan, som är barnens vårdnadshavare, inte får insyn i barnens skolgång, hälsa med mera.

6. Att ta barnet till skyddat boende är en metod för att vinna framtida fördelar i vårdnadstvisten. Barn används som slagträn av den ena föräldern mot den andra, med socialtjänstens goda minne. Då hamnar den andra föräldern, ofta pappan, i limbo: Då han söker efter barnet svarar socialtjänsten att placeringen är ett vuxenärende som han inte får insyn i. Barnen ”finns inte”. För barnen upprättas inget ärende, varför inget finns för pappan att ta del av. Socialtjänsten brukar svara att de inte har något ansvar för barnets vistelse på det skyddade boendet, trots att myndigheten möjliggör och betalar för barnets vistelse där.

7. Barnens behov av insats/skydd varken utreds eller dokumenteras av socialtjänsten när barnen tagits till skyddat boende. Barnen på skyddat boende varken utreds eller får ett eget beslut om insats utan betraktas/behandlas som ett ”bihang” till föräldern, ofta mamman, på det skyddade boendet.

Detta är fullständigt oacceptabelt om man vill se barnen som egna rättssubjekt i enlighet med Barnkonventionen. Socialtjänsten och rättsväsendet, som i de flesta fall blint följer socialtjänstens rekommendationer, struntar i barnets andra förälders/vårdnadshavares rätt att få vara förälder. Detta i strid med FN:s barnkonvention artikel 9, punkter 1 och 3 samt artikel 18: skydd för föräldrars rätt att få vara föräldrar.

8. Socialtjänsten arbetar ofta enligt ett ingrott mönster.

9. Socialtjänsten rekommenderar ofta, enbart på uppgifter och utan utredning, en förälder, ofta mamman, att söka sekretess för sig och barnet. Socialtjänsten skriver gärna ”intyg” med bara mammans uppgifter som grund, vilket blir underlag för beslut hos Skatteverket. Detta gör man i full vetskap om att skyddade adressuppgifter mycket lätt beviljas av Skatteverket enbart utifrån mammans uppgifter. Även i Skatteverkets handläggning betraktas barn som ”bihang”. I Skatteverkets interna instruktion för ”utredning” anges till och med att man inte behöver kontakta eller höra sig för med pappan, även fast han är vårdnadshavare!

10. Det finns alltså flera skäl till att det behövs klara och rediga regler, som inte lätt kan kringgås, när barn placeras på skyddat boende. Det ska bara kunna ske efter opartisk och rättssäker utredning och dokumentation. I begreppet ”rättssäkert” ingår att båda föräldrarnas uppfattningar ska tas in i utredningen. Bara själva handlingen, det vill säga, att mamman tar med sig barnet till ett skyddat boende, är inte automatiskt ett bevis för att barnet behöver skydd mot pappan!

11. Socialtjänsten blundar för att en förälder, ofta mamman, tar barnen med sig till skyddat boende trots att barnen inte har behov av skydd enligt socialtjänsten själv. Socialtjänsten medverkar inte till att barnens förhållanden återgår till det för barnet normala när barnen inte har behov av skydd. Står barnet under gemensam vårdnad, eller finns beslut om umgängesordning, ska socialtjänsten medverka till att barnets förhållande normaliseras gentemot den andra föräldern när det i utredning visats att barnet inte har behov av skydd.

12. ”Barnets bästa” i socialtjänstens och rättsväsendets uppfattning är meningslösa uttalanden när de underlåter att tillämpa barnets bästa i praktiken.

13. De negativa följderna för barnen när de berövas sin ena förälder och dennes släkt varken utreds eller beaktas. Att beröva ett barn kontakt med sin ena förälder, som barnet inte har skyddsbehov mot, är ett övergrepp mot barnet.

14. Det värsta är att socialtjänsten använder sig av polispatruller, ofta flera sådana, med beväpnade poliser som tar barn och unga från skola och hem på samma sätt som de omhändertar kriminella. Det finns många videoinspelningar som visar sådana omhändertaganden av barn och unga då de skriker, gråter och inte vill omhändertas. Detta är övergrepp mot barn och unga. Detta är barnmisshandel. I sådana fall känns det inte konstigt att föräldrar betraktar omhändertagandet som kidnappning.

15. Socialtjänsten har i många fall omhändertagit barn och unga baserat på utredningar som är godtyckliga, osakliga, partiska, irrationella och som saknar källkritik.

Så länge dessa grova missförhållanden sopas under mattan kommer desinformationskampanjer mot socialtjänsten att fortgå.

Amir Kamaly - Filosofie doktor