I ”Genius: poesi, prosa och poetik i urval” har den svenske översättaren Elias Wraak valt ut det bästa av den franske poeten Arthur Rimbaud. Att kliva in i Rimbauds författarskap är att möta en apokalyptisk värld, där engagemanget för det oskuldsfulla och sköna är den enda kompassen som finns till hands.
Att läsa Arthur Rimbaud är en underlig upplevelse och kan liknas vid att betrakta ett frö, eftersom hans skrivande rymmer mycket som ännu väntar på att fullbordas. Rimbaud betraktas ofta som ett poetiskt geni, och i denna kult är inbegripet att ingen utveckling är att vänta, eftersom geniet redan antas ha tillgång till allt vad han behöver. Denna bild passar dock in dåligt på Rimbauds författarskap, där en ungdomlighet är påtaglig genom en ännu otyglad kraft och otymplig form.
Sjösala förlags samlingsutgåva med texter av Rimbaud innehåller hela ”En tid i helvetet”, denna oortodoxa diktsamling som är den enda bok som Rimbaud själv lät publicera – med ekonomiskt stöd från sin mor – vid bara 19 års ålder. Redan under hans tidiga tonår kallade resandet, och han förblev en nomad under större delen av sitt relativt korta liv. Rastlösheten som låg bakom detta leverne strömmar genom hans penna, där friheten trumfar över det mer konventionella livet.
