Denna text blir en kombination av historia och recension av en nyutkommen bok om historia från det arkeologiska perspektivet. Under fem år har forskare undersökt hur de arkeologiska fynden i danska Lejre och Gamla Uppsala motsvarar forntida texter om platser, personer och händelser.

Det forntida Skandinavien lockar många med sina mytiska kungar och krigare, sagor om hjältedåd och storslagna centralplatser med kungliga hallbyggnader, inte sällan utsmyckade med detaljer i guld som glimmade i eldstädernas ljus under gästabuden som hölls för att motta andra härskare eller för att försäkra sig om de lokala stormännens lojalitet. Inte sällan döljs detaljerna av tidens dimmor, och ibland är det svårt att veta om platserna och människorna sagorna berättar om faktiskt har funnits.

Två platser som har varit betydelsefulla både i forntida krönikor, isländska sagor, historieskrivning och arkeologi är Gamla Uppsala och danska Lejre på Själland. Båda anses ha varit säte för mytiska kungaätter som vi inte med absolut säkerhet vet om de någonsin existerat.