Christer Bjurwills bok ”Kroppens filosofi” ställer fängslande frågor om det omedvetna i våra liv – bakom våra tankar finns en förunderlig och undanskymd värld som klarar sig på egen hand. Vad som kan dra ner boken är det idéhistoriska urvalsarbetet och att inte fler aspekter av kroppen beaktas.
Det är framför allt kroppen som något omedvetet som Christer Bjurwill tar fasta på i sin nya bok ”Kroppens filosofi”. Bjurwill
kommer från idrottens värld, ett område där sådant som muskelminne ofta har en mer avgörande roll än vår resonerande förmåga. I idrottslig aktivitet kan rent av tänkande vara en nackdel. Filosoferna däremot har tid för intellektuell verksamhet, något som har inneburit att kroppen hamnat i skymundan i filosofin. Redan hos Sokrates och Platon finns en misstro mot kroppen till förmån för själen. Också det kristna tänkandet – som Bjurwill i det närmaste hoppar över – tenderar att sätta själen först. Samma sak ser vi om vi går till upplysningen, där vårt förnuft står i centrum.
