I efterspelet efter andra världskriget ställdes en rad läkare inför rätta. Till sitt försvar hävdade de tyska läkarna att utförda experiment inte skiljde sig avsevärt från dem som utförts före kriget av bland andra amerikanska vetenskapsmän, och att ingen internationell lag gjorde skillnad mellan lagliga och olagliga experiment. Problematiken utmynnade så småningom i Nürnbergkonventionen, en kravlista på tio punkter som måste vara uppfyllda för att ett experiment ska anses etiskt.

Enligt konventionens första punkt är individens informerade samtycke (informed consent) absolut nödvändigt. Den första punkten stipulerar att individen ska ”ha rätten att använda sig av sitt fria val utan några som helst påtryckningar, vilseledning eller andra former av påverkan” och att ”individen ska ha tillgång till all känd kunskap och kända risker som det kan medföra att delta [i ett experiment]”. Informerat samtycke betraktas i dag som en grundläggande pelare inom medicinsk etik.

Samtidigt går det att fråga sig vad ”informerat samtycke” betyder i en miljö där allt fler aktörer (EU, USA, med flera) förespråkar censur, ibland även av sann information.