Samtidigt som mångas blickar av naturliga skäl är riktade mot kriget i Mellanöstern, så rasar gängkriget i Sverige vidare med oförminskad styrka. Trots en stor kraftsamling av Polisen i Stockholmsområdet, och uppgifter om tiotals stoppade planerade skjutningar och sprängningar, så fortsätter dödliga våldsdåd att genomföras mot släktingar till de inblandade kriminella aktörerna. Även kvinnor och barn skadas och dödas.

Den politiska oenigheten fortsätter också, och regeringen försöker så gott man kan att visa handlingskraft. Flera lagförslag snabbas nu på, och frågan om hur militären kan hjälpa till undersöks. SD utgör en ständig blåslampa i Tidösamarbetet och fortsätter att göra utspel som skapar vågor hos oppositionen: fängelse för 13-åringar, omfattande återkallanden av medborgarskap, användning av terrorismlagstiftning mot gängen och något slags utökad möjlighet till frihetsberövande utan konkret brottsmisstanke är delar av vad som luftats.

Oenigheten och utspelen är grunden för god politisk teater och lägsta tänkbara hängande frukt för media. Man behöver bara ta den ena sidans uttalanden till den andra sidan och fråga ”X säger Y, vad tycker du om det?” och så har man en artikel och i bästa fall ett citat som driver nyhetscykeln vidare.