Tiden är antagligen vårt mest grundläggande villkor, vi lever våra dagar och vår utmätta tid här på jorden. Men vad är tid egentligen? Detta är en av filosofins klassiska frågor, lika gammal som kärleken till visdomen och en allt mer påtaglig fråga i föränderliga tider som vår. Vi gör några nedslag i filosofihistorien för att se hur tiden kan betraktas.

De tidiga filosoferna – som brukar benämnas försokratiker då de var verksamma före Sokrates – var fascinerade av elementen och trodde sig i något eller flera av dessa finna urämnet. Herakleitos, som levde för ungefär 2 500 år sedan, menade att elden är alltings ursprung och grund. Av hans skrift återstår bara fragment, tiden nämns inte uttryckligen men temat om att allting förändras är frekvent.

Vår värld är som en låga som flammar, slocknar och flammar upp igen. Herakleitos är känd för att ha talat om att vi inte två gånger kan kliva ner i samma flod, vilket kan tolkas som att tiden är så påtaglig att det som gäller ena ögonblicket inte behöver vara fallet i nästa. Några konstanta sanningar tycks enligt Herakleitos inte existera, utom den att allting är föränderligt.