Leonardo da Vincis ”Salvator Mundi” är århundradets mest spännande återkomst, och försvinnande, på konstmarknaden.

Den gamla mästarens målning av Jesus som ”världens frälsare” har varit i kung Ludvig XII av Frankrike, Karl I av England, James II av England och flera andra kungligheter och konstsamlares ägo. I nästan 200 år var den försvunnen.

Med tiden har illa utförda restaureringsförsök och övermålningar äventyrat konstverket. När Sir Francis Ferdinand Maurice Cook under andra världskriget lät flytta sina konstskatter till Wales för säkerhetsförvaring, blev ”Salvator Mundi” kvar i källaren i hans hus i London som bombades. Målningen klarade sig dock oskadd. Den misstogs senare för en kopia, och såldes för 45 pund (510 sek, vilket idag motsvarar ungefär 999 pund eller 11 280 sek) via auktionsbyrån Sotheby’s.

Konsthandlaren och da Vinci-experten Robert Simon berättade i en intervju med konstnärerna Tony Curanaj och Edward Minoff i podcasten ”Suggested Donation”, om första gången han såg målningen 2005:

– Den var inte så vacker på ytan … men hade oförstörda passager där man kunde se områden av utomordentlig kvalitét, sade Simon.

Man ska inte ta lätt på ett seriöst påstående om att en målning av renässansmästaren har dykt upp. Det finns färre än 20 signerade målningar av da Vinci, och den senaste upptäcktes 1909.

Spänningen kring upptäckten tog fart, gradvis och privat, bland ledande da Vinci-experter och konservatorer, medan de undersökte, restaurerade och verifierade målningen under sex års tid. Först efter två års arbete insåg konservatorn Dianne Dwyer Modestini att hon möjligen hade ett original av da Vinci i sina händer.

Efter att ha slutfört restaureringen hade Modestini svårt att skiljas från målningen. Otaliga timmar av intimt arbete gav henne en unik förståelse av da Vinci och hans målarteknik.

I BBC:s dokumentär ”Da Vinci: The Lost Treasure” sade hon att da Vinci tyckte att kvällsljuset var idealiskt för måleri. När hon betraktar Jesus-figuren i ”Salvator Mundi” i skymningen ”börjar han lysa inifrån och liksom pulsera av liv – det är kusligt”, sade hon.

2011, när ”Salvator Mundi” först avtäcktes i London på National Gallery’s utställning ”Leonardo da Vinci: Painter and the Court of Milan”, blev det stor uppståndelse i hela världen. 2013 såldes den till den ryska miljardären Dmitry Rybolovlev för motsvarande drygt 1,05 miljarder kronor. När den gick på auktion på Christie’s i New York den 15 november i år var spänningen olidlig.

En försiktig symfoni

Den 19 minuter långa, intensiva budgivningen i Christie’s stora auktionsrum ”var antagligen en händelse som inte kommer att återupprepas i vår värld”, sade auktionschef Jussi Pylkkanen på en pressträff efter försäljningen.

Pylkkanen dirigerade spänningen i rummet som en försiktig symfoni. Budgivningen började under det uppskattade priset på 100 miljoner dollar (ca 836 milj sek), på 70 miljoner dollar (586 miljoner sek). Pylkkanen rörde sig sedan stegvis framåt med 10 miljoner dollar i taget (ca 84 milj sek), sedan 5 miljoner dollar (ca 42 milj sek) upp till runt 280 miljoner dollar (ca 2342 milj sek). Därefter ökade han med 2 miljoner dollar (ca 17 milj sek). Buden föregicks av en djup tystnad. Inför varje stort prishopp, till 200 miljoner dollar (ca 1673 milj sek) och 300 miljoner dollar (ca 2510 milj sek) kunde man nästan höra varje hjärtslag. Därpå fyllde flämtningar och applåder rummet.

Efter att ”Salvator Mundi” gick för det högsta priset någonsin för ett konstverk sålt på en auktion – 450 312 500 dollar (ca 3 767 044 187,5 sek) – kändes de 19 minuterna som en evighet som kommer att kapslas in i konsthistorien.

– Med dessa märkvärdiga ögonblick i livet har man dessa pauser. Man måste ge människor tid. Människor bestämmer sig i det ögonblicket för vad deras plan är, och det handlar inte bara om pengarna, sade Pylkkanen.

– Allt handlar om den där målningen. Det är en gudomlig Jesus-bild skapad av den största konstnären i kulturen i väst, och därför tror jag att det fångade hjärtan och sinnen hos många människor för vilka bilden betyder så många olika saker.

– Det är inte bara en Leonardo, det går bortom det. Det är en gudomlig bild, och det är det väldigt viktigt att vara medveten om och känslig för.

Sex samlare från olika delar av världen (fem på telefon och en i rummet) lade bud, vilket är ett ovanligt högt antal budgivare för en målning med ett så pass högt uppskattat pris.

Pylkkanen har sålt på Christie’s i 20 år och har sålt många av bilderna som gick för över 100 miljoner dollar (ca 836 milj sek). ”Salvator Mundi” är hans femte.

– Att sälja en 400 miljoner dollars målning är unikt, sade han.

Vändpunkt på konstmarknaden

Verk av da Vinci är ovärdeliga, även om det som finns kvar av dem bara till liten del är skapad av hans egen hand. Ta ”Sista måltiden” som exempel. Kanske hade det, som ett par akademiker påpekade, varit klokast att ta hand om återupptäckten av ”Salvator Mundi” genom att helt enkelt tvätta bort övermålningarna och avstå från att restaurera de saknade färglagren. Då kunde den ha visats bredvid en helt restaurerad kopia eller en tolkning av den närmaste återgivelsen av originalet. Men vi lever inte i en sådan perfekt, klok värld.

Även om ”Salvator Mundi” kan ses som en skugga av da Vinci, och trots att det råder tvivel om dess äkthet, skulle alla som sett den på riktigt hålla med om att den är magnetisk.

– Titta på målningen. Det är ett utomordentligt konstverk, och det är det vi fokuserar på, sade Francois de Poortere, chef för gamla mästares målningar på Christie’s, som ett svar på journalisternas skepsis vid pressvisningen.

Många häpnade över rekordpriset som ”Salvator Mundi” såldes för. Men rent matematiskt motsvarar 450,3 miljoner dollar knappast ”ovärdelig”. Hur sätter man ett pris på något ovärdeligt? Christie’s lämnar det upp till marknaden. Intressantare är det faktum att priset för ett gammalt mästerverk gick förbi en Pablo Picasso med mer än det dubbla (Picassos ”Kvinnorna i Alger” såldes för 179,4 miljoner dollar 2015), Amedeo Modigliani (170 miljoner dollar) eller Jean-Michel Basquiat (110.5 miljoner dollar).

Innan ”Salvator Mundi” fördes bort av den anonyma köparen – för att återigen försvinna i privata ägo – såg nästan 30 000 personer verket när Christie’s tog den med på turné till Hongkong, London, San Francisco och slutligen New York.

En del reste tre timmar och köade sedan i två timmar för att se mästerverket. Somliga samlare stod framför det i säkert 20 minuter, vilket är ovanligt i den stressiga värld vi lever i, sade Loic Gouzer, medordförande för efterkrigstids och samtidskonst på Christie’s.

Att sälja det gamla mästerverket bredvid efterkrigstidens samtidskonst var Gouzers idé. På tal om Andy Warhols silkscreentryck ”Sixty Last Suppers” (”Sextio sista måltiden”), vilken också var till salu, och konstnärens besatthet av da Vinci, föreslog Gouzer att man skulle sälja den jämte det enda originalet av da Vinci som finns i privat ägo.

– Det var ett naturligt beslut, sade Gouzer.

Idén visade sig vara mycket lukrativ. Det gamla mästerverket fungerade som en katalysator för flera samtida verk som också såldes långt över uppskattat pris. Det var ändå svårt att undgå att autkionsrummet tömdes på folk efter ”Salvator Mundi” såldes tidigt på kvällen.

Okänt öde

Utöver att vilja veta namnet på den nya anonyma ägaren, är den andra brännande frågan som många människor bär på efter att ha sett ”Salvator Mundi” om de eller någon annan kommer att få chansen att se den igen?

– Jag tror det är möjligt för museum att övertyga en mecenat att köpa in den åt dem, eller så är det troligt att någon samlare kommer att låna den, eller kanske till och med donera den till ett museum. Vad gäller oddsen är det väldigt svårt att veta hur stor chansen är, sade Gouzer. 

Bara ett fåtal museum i världen kan hantera en så värdefull målning.

– Den kommer utan tvivel att visas för allmänheten. Louvren har redan, tror jag, skickat en förfrågan. De har snart en Leonardo-visning, sade Pylkkanen.