Andreas och Sara hade ett tryggt liv i en förort till Stockholm. Men när visningsträdgården Villa Fraxinus på Höga Kusten skulle säljas slog de till och flyttade till Norrlands skogar. Barnen har fått nya kompisar, tillvaron är lugnare och för framtiden finns ingen oro, trots att paret nu är egenföretagare och driver säsongsverksamhet.
Tredje säsongen som ägare till Villa Fraxinus går mot sitt slut. Andreas och Sara Gering kände till visningsträdgården när de såg att den låg ute till försäljning, men tyckte att de hade det bra i Stockholm. Sara arbetade som florist och trivdes mycket bra, även om det ofta var stressigt i affären och arbetsdagarna blev långa.
När den fortfarande var till salu efter tre år funderade de på det igen och då kändes det rätt att flytta norrut. De hade alltid haft tanken att så småningom flytta till landet.
– Vi hade längtat efter en större tomt och mer trädgård. Vi hade en liten radhustomt i Stockholm, säger Sara.
Nu har de en betydligt större tomt. Andreas har kopplingar till Höga Kusten och var där på somrarna när han växte upp. I början av 2000-talet upptäckte Sara också trädgården, som ligger i skogsmiljö uppe på ett berg. Boningshuset ligger i trädgården och besökarna vandrar faktiskt rakt igenom det. Men eftersom man inte ser köket och rummen och de inte har så mycket personliga saker just där så tycker de inte att det gör någonting.
Det är en befriande plats när man står där och ser ut över Ullångersfjärden. En frihetskänsla.
– Sara Gering
Mörkret kräver ficklampor
Sara berättar om första hösten i Villa Fraxinus.
– Första året när hösten kom så kände jag ”vad mörkt det blev”, det finns inget stadsljus som lyser upp och det är knappt med gatlyktor.
De får lysa sig fram med ficklampor när de ska till bilen och när barnen ska till skolbussen på morgonen.
Ett lugnare liv
Familjen Gering bodde 15 år i Stockholm och hade det bra där. Men de ville få lite mer lugn i tillvaron, få slippa den dagliga trafiken och köerna, berättar Sara. Fast det kändes självklart att flytta norrut fick hon en tanke av tvekan kvällen innan flyttlasset gick.
– Vad har vi gjort? Flyttar ifrån grannar och kompisar… Men sedan när vi väl kom på plats så kändes det som att det var rätt. Vi har inte ångrat oss alls.
Visst är det ett intensivt arbete sommartid i trädgården och med restaurangen, där Andreas är kock. Samtidigt är familjen tillsammans och har en lugnare tillvaro. Sara uppskattar att bo mitt i naturen, att vakna upp och se snön ligga på träden. Hon tycker mycket om utsikten från berget.
– Det är en befriande plats när man står där och ser ut över Ullångersfjärden. En frihetskänsla.
Morgonstunden vid uteplatsen utanför huset är också speciell. Där är lummigt och ombonat vid dammen.
– Man hör lite porlande vatten, när man går upp och tar sin morgonkaffe innan man börjar på sommaren. Då njuter man.
Planerar för framtiden
Tillvaron är också annorlunda när det gäller ekonomin. Från fasta månadsinkomster är de nu egenföretagare som driver en säsongsverksamhet.
– Man är mer utelämnad.
Men tack vare några sidoprojekt är de inte oroliga för inkomsten. Bland annat för de vidare en tradition som grundarna till trädgården började med. De gör egen tångnäring av torkad knöltång som de köper från norska kusten. Den innehåller mer mineraler och vitaminer än blåstången, berättar Sara.
När det inte är besökssäsong finns det mycket annat att göra. Sara driver upp många ettåriga plantor från fröer och planerar för hur det ska se ut nästa år. Ettåringarna behövs så att där finns blommande växter när säsongen börjar. Det dröjer innan perennerna blommar.
Trädgården är Sture Forsbergs och Ingelöv Jonssons livsverk. De anlade trädgården på 70-talet. Sara och Andreas bevarar deras tanke med en trädgård som kompletterar skogsmiljön, men några förändringar har de på gång. På ett område fanns många stora träd som hade röta, så de behövde tas om hand. Trädgården behövde också få mer ljus.
Där anlägger de en körsbärsdal som kommer att bestå bland annat av olika träd med asiatiskt ursprung och två dammar. Under hösten planterar de träden och ska göra konststigar i sluttningen.
Stora skuggor simmar in mot stranden – men vad är det för underliga varelser?
Slav under kommunismen