Är det matvarujättarna eller politikerna som kan sänka matpriserna? Frågan är befogad. Ska kraven riktas mot ICA och Coop eller mot politikerna?

Denna vecka pågår en bojkott av de stora matvarukedjorna, då priset på livsmedel har ökat anmärkningsvärt mycket. Kritiken är högljudd. Ren desperation kommer från många människor som tvingas dra ner på inköpen och inte längre har råd att köpa smör, kaffe, kött eller ens falukorv. Vänsterns partiledare Nooshi Dadgostar deltar som enda partiledare i bojkotten av ICA och kallar matvarubutikernas agerande för maffiametoder, när lågavlönade människor bara har råd att handla det nödvändigaste. 

Bojkotten har blivit ett rop på hjälp och en markering mot vad de kallar matjättarnas stora vinster och inte minst bristen på konkurrens. I Sverige har vi också förhållandevis få lågpriskedjor. Bojkotten är en viktig markering som säkert påverkar matjättarna, men i förlängningen kommer den inte att ha så stor betydelse. Vi måste handla mat, på många ställen finns bara ICA och Coop att välja mellan. Under bojkotten finns extra fina erbjudanden. På små orter finns i bästa fall en enda affär; utan konkurrens är maten oftast ännu dyrare och kostnaderna ökar inte minst på grund av långa transporter.