Trots att vi är väl medvetna om att insatser i tidig ålder gör störst skillnad för elevernas skolgång, fördelas ändå resurserna fel. När en elev får stöd först i årskurs nio är det redan för sent; insatser måste göras redan i förskolan. Det är i tidig ålder som barn måste få känna sig delaktiga och få nära vuxenkontakt som avgör deras utveckling, skriver Inez Abrahamzon.
Skolutredningen ”Tid för undervisningsuppdraget – åtgärder för god undervisning och läraryrkets attraktivitet” som överlämnades den 3 mars till skolminister Lotta Edholm, betonar vikten av att lyssna på professionerna och att administration och dokumentation minskas. Det är bra och nödvändigt, men vi har hört det förut. Tyvärr missar även den här utredningen att det är de minsta barnen som behöver de största resurserna. Hierarkin mellan dem som undervisar våra små respektive äldre elever förblindar och leder till felprioriteringar av resurser.
