När vi ska diskutera demokratins utmaningar kan vi börja med pengar. Valutgången är ett kvitto på människors prioriteringar, det är den egna ekonomin som räknas. För att fatta beslut räcker det med 50 procents stöd i riksdagen för en liten majoritet att köra över en stor minoritet utan att det strider mot demokratin. Oviljan är stor att diskutera hotet mot demokratin.
”It’s the economy, stupid!” Orden uttalades av Bill Clintons rådgivare, James Carville, inför presidentvalet 1992. Budskapet är enkelt. Så länge ekonomin växer får också den enskilde det bättre. Den presidentkandidat som mest övertygande kan lova en ljus ekonomisk framtid vinner därför. Clinton följde rådet och vann valet. Donald Trump valde samma strategi i höstas och det gick vägen för honom också.
Valutgången är ett kvitto på väljarnas prioriteringar. Det är den egna ekonomin som räknas medan den faktor som politiker brukar framhålla i högtidstalen – demokratin – väger lätt och framkallar aldrig politisk oenighet. JD Vances försök att sätta demokratin på kartan när han läxade upp den europeiska eliten under säkerhetskonferensen i München nyligen var därför uppiggande. Hoten kommer från era egna väljare, var hans budskap. När ni håller stora väljargrupper utanför makten bara för att de tycker ”fel” skapas en känsla av att inte räknas och det underminerar demokratin.
