2014 kungjordes att Sverige fått världens första feministiska regering. Jämställdhet blev nödvändig för samhällsnyttan, och det satsades enorma summor av skattemedel för att gynna målet. Hur ökad jämställdhet ska gå att mäta är dock ingen fråga som bekymrar leverantörerna så länge de kan se en ökad omsättning i sina konsultbolag, skriver Unni Drougge.
Den blågula jämställdheten har länge varit ett adelsmärke för Sveriges internationella ryktbarhet som humanitär supermakt. Ännu starkare blev positionen efter socialdemokraternas valseger 2014, då Stefan Löfven kungjorde att Sverige nu hade fått världens första feministiska regering. Det var också då världen för första gången fick höra en statsminister utropa ”Ner med patriarkatet!”. Feminismen hade blivit ”great again” och jämställdhet förpackades som en nyttig och nödvändig produkt försedd med prislapp, och räknades om till kvantiteter som alla borde få mer av. Ju mer jämställdhet, desto bättre folkhälsa och desto hållbarare samhälle. Staten, kommunerna, vårdapparaten, näringslivet, skolväsendet, folkrörelserna, forskarvärlden, medierna och alla tunga samhällsinstitutioner var med på noterna. Feminism var win-win, jämställdhet mellan könen som alla skulle tjäna på i slutändan. Och mycket fanns att tjäna på att låta jämställdhetens gloria skina över varumärken, affärsidéer och bolagsverksamheter.
Det lönar sig att satsa på jämställdhet! förkunnade Botkyrkabyggens vd Chris Österlund i Forte Magasin 2020, där hon stolt berättade om bostadsbolagets stora jämställdhetssatsning ”Qvinna i Botkyrka”. Det handlade visserligen bara om att ge långtidsarbetslösa kvinnor städjobb på gårdar och i trapphus, men enligt vd:n påverkades maktbalansen av kvinnornas närvaro som städerskor) i det offentliga rummet. Och framför allt var denna jämställdhetssatsning ”bra för bolagets verksamhet och ekonomi”.
