I Rudolf Steiners ”Frihetens filosofi: Grunddrag av en modern världsåskådning” ställs vi inför ämnen som tankens förmåga till sanning och kärlekens väg till frihet. En svindlande och skarpsynt bok om de djupaste frågorna. I år fyller den 130 år.

Rudolf Steiner är framför allt känd som grundare av Waldorfpedagogiken, vari han pekar på barnets andlighet och kreativitet som de nödvändiga grunderna till bildningen. Utöver pedagogiken lämnade han även bidrag till arkitekturen, jordbruket, dramatiken och medicinen. Det som har gjort honom till en omstridd intellektuell gestalt är främst hans esoteriska skrifter, där han tackar sin klarsynthet för sina vunna kunskaper om universums djupaste hemligheter. Hans mångsidighet har lett till att hans renodlat filosofiskt resonerande sida har hamnat i skymundan för såväl den större allmänheten som för filosofer. I Frihetens filosofi möter vi klassiska filosofiska frågor om kunskapens natur och människans frihet.

Steiner skriver i början av Frihetens filosofi att verkligheten visar sig på två motsägelsefulla sätt, först som en värld och sedan som ett jag. Han menar med det att vi inte kan begripa verkligheten utan att förstå oss själva, vårt inre, samtidigt som vi är involverade i något yttre. Våra andliga strävanden handlar i slutändan om att överbrygga skillnaderna mellan världen och jaget. För Steiner är nyckelbegreppet tänkandet. När vi tänker sätter vi oss i förbindelse med en idévärld och går bortanför både det subjektiva och objektiva.