Den traditionella räfsan, med en historia på nära 2 000 år, har haft en avgörande roll i Sveriges jordbruk. Hantverket kring tillverkningen och användningen av räfsan hålls levande av Anders Lindberg, vars forskning och praktiska arbete belyser räfsans kulturella och funktionella betydelse.
Riva, rev, ärja, härva, slaga, hake – kärt barn har många namn. Det verktyg som vi i dag kallar för räfsa är en utveckling av äldre varianter helt tillverkade i trä. Den moderna räfsan är ofta gjord av plast och används främst för att räfsa ihop löv på gräsmattor.
Det äldre redskapet, vars namn har skilt sig markant åt i olika delar av landet, hade flera användningsområden och var under ett par tusen år en förutsättning för att det över huvud taget skulle gå att bo i Sverige.
