Det är inte frånvarande föräldrar eller brist på fritidsgårdar som avgör om någon blir kriminell. Det är när barn växer upp i en miljö som bryter mot normer och moral som utanförskap föds. Omgivningens värderingar avgör om någon blir kriminell eller inte, skriver den pensionerade läkaren Jens Lunnergård.
Barn och unga som växer upp i en miljö där man bryter mot normer, regler eller lagar behöver uppmärksammas och få stöd så tidigt som möjligt. Då minskar risken för allvarlig problematik eller brottslig utveckling”, skriver Socialstyrelsen i sin handbok ”Barn och unga som begår brott”.
Det är inte frånvarande pappor eller brist på fritidsgårdar som avgör om någon blir kriminell. Det är värderingarna och moralen i omgivningen, enligt Cambridge-professorn Per-Olof Wikström. Skolan har tillsammans med familjen samhällets bästa förutsättningar att förmedla god moral och goda värderingar.
Varför blir vissa ungdomar kriminella och andra inte, frågar sig kriminologiprofessorn efter tolv års forskning. De flesta människor som går förbi en parkerad bil med öppen dörr och nyckeln i, ser inte det som ett tillfälle att stjäla bilen. Men några gör det. Varför?
Det handlar om omgivningens värderingar under uppväxten, som skapas av familj, kamrater och skola. De avgör om kriminellt beteende är acceptabelt eller inte. I dysfunktionella familjer, där föräldrarna själva har svåra problem, spelar förstås skolans miljö och värderingar en viktigare roll. Redan i mitten av 1990-talet talade Per-Olof Wikström om ”särskilt utsatta områden”. Han föreslog att resurser inom socialtjänst, skola och polis skulle omfördelas till särskilt problemfyllda områden som exempelvis Biskopsgården. Men varningen togs inte på allvar. ”Man ville ha snabba beslut, medan det långsiktiga brottsförebyggande arbetet ägnade man mindre intresse”, säger Per-Olof Wikström.
Vilken jordmån, vilken skola och vilka kamratgrupper är det som stödjer eller uppmuntrar den negativa utvecklingen? Flertalet bedömer den här typen av beteenden som oacceptabla? När dåliga värderingar ökar i ett område blir det förstås mer problem, och allt fler dras in i destruktiva miljöer. Ökade resurser för ”moralisk fostran” behövs mer i socialt belastade områden. Den eskalerande brottsligheten där 12–15-åriga barn begår beställningsmord leder till frågan: Hur ska vi kunna stoppa utvecklingen? Föraktet för det ”okränkbara” människovärdet ökar.
I barnkonventionen, som Sverige står bakom, pekar man på barnens fem yttersta rättigheter: rätt till kroppsligt liv och hälsa, rätt till psykisk hälsa, rätt till andlig, moralisk och social utveckling. Psykisk ohälsa diskuteras intensivt, och planer finns nu på att bygga ut barnpsykiatrin och minska självmorden. Men man försummar helt två av barnens rättigheter: rättigheterna till andlig och moralisk utveckling.
Vilka värderingar handlar det om? ”Arbetsamhet, flit, plikt, ansvar, noggrannhet och ärlighet är moraliska egenskaper som har lärts ut i Finland och Europas ledande nation Tyskland”, skriver teologen Christian Braw. De grundar sig i de tio budorden som ingått i Luthers katekesundervisning under 400 år och i Kants pliktfilosofi. Hela Norden har samma bakgrund. Inte minst Finland, som efter stora förluster i två förlorade krig, ett enormt krigsskadestånd och en dränerande utvandring, ändå har kunnat höja sitt välstånd. En moralisk seger! Invandrare till Finland får tre veckors utbildning i finska samhällsvärderingar.
Försök har gjorts att formulera en etisk grundval sedan 1990-talet, inte bara i skolan utan i många landsting och företag. Vissa yrkesgrupper har egna etiska koder, till exempel läkare, präster och advokater. Svenska skolan fokuserar på relationer: demokratiuppdraget, allas lika värde och jämställdhet. Många vet inte att riksdagen beslutat om en läroplan där ”undervisningen ska bygga på judisk-kristen etik och västerländsk humanism”. I likhet med barnkonventionens intentioner har de inte i någon högre grad implementerats i den svenska skolan. Konsensus saknas om vilken värdegrund som ska gälla i praktiken.
I det moraliska vakuum som uppstår får många av eleverna inte med sig en ”moralisk kompass”, som kan skydda dem mot att luras in i gängkriminalitet, drogmissbruk eller den utbredda korruption som genomsyrar vårt samhälle i dag på olika nivåer. Utan en moralisk kompass förloras själva basen för demokratin, människovärdet och jämställdheten.
Vad driver oss i dag när vi försöker formulera moral och etik? En riksdagsmajoritet har visserligen makt, men makt fungerar dåligt som drivkraft för moral. Fler poliser och strängare straff är inte lösningen. Överanvänder man makt upphör gemenskapen. Precis som i ett äktenskap och i mänskliga relationer över huvud taget. Folkrättsjuristen Thomas Holm sade en gång: ”Om inte den inre kompassen fungerar kan det göra detsamma vilka lagar man har”. Det behövs en ”hjärtats omvändelse”. Lyssna på Sommar i P1 2022 eller se den aktuella filmen ”Miséria”, där ”gangsterkungen” Sebastian Stakset lyfter fram förlåtelsen som en väg att lämna kriminaliteten. När barn och ungdomar saknar denna ”inre kompass”, måste lagar upprätthållas med tvång och våld och fler poliser. Men med den inre kompassen är det som med den yttre: den styrs av en dragningskraft. Den kraften fanns tydligen i de fyrahundra årens katekesundervisning. Någon bra ersättning för denna moraliska fostran har inte presenterats.
Ämnet livskunskap bör införas redan i våra förskolor med målet att implementera en ”inre kompass”.
SkoIans läroplan hänvisar till kristen värdegrund och humanism. Där finns värderingar att hämta, som flertalet kan ställa upp på oavsett personlig tro och livsåskådning: Att inte döda, inte stjäla, respektera det andra håller heligt, att visa omtanke om sina föräldrar, att skydda och bevara mänskligt liv och egendom, visa trohet mot sina närmaste, tala sanning, undvika girighet och så vidare.
En sådan värderingsgrund motverkar kränkningar som mobbning, kriminalitet och promiskuitet. Hela vårt skolsystem borde inspirera eleverna att integrera dessa omistliga regler i sina liv. En förutsättning för att bibehålla människovärde, yttrande-, religions- och samvetsfrihet. Ämnet livskunskap bör införas redan i våra förskolor (kommunala, privata och kyrkliga) med målet att tidigt implementera en ”inre kompass”, och därmed en trygg framtid för våra barn och ungdomar. Här krävs en nationell samling!
Jens Lunnergård
Pensionerad läkare
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
