Kritiken har haglat mot regeringens chockhöjda bidrag för att få personer att flytta till sina ursprungsländer. Men hur ska förslaget fungera och varför är återvandring så viktigt när invandringen i Sverige är den lägsta på nästan 30 år? TT har frågat migrationsministern.
– Det handlar om att stimulera frivillig återvandring. Endast en person använde sig av det här i fjol (2023), säger migrationsminister Johan Forssell (M) till TT i en intervju som gjordes före årsskiftet.
– Det är uppenbart att fler personer än så i Sverige kan vara intresserade av detta.
Svensk migrationspolitik har skärpts rejält sedan flyktingvågen 2015 vilken också ledde till att EU slöt ett avtal med Turkiet om att hindra invandringen till EU. Invandringen till Sverige är nu den lägsta sedan 1997 och regeringen fortsätter lägga förslag för att hålla den nere.
Om invandringen nu blivit så låg – varför är det då så viktigt att få folk att återvandra?
– Som en effekt av våra skärpningar så har antalet asylsökande minskat. Men det kompenserar inte för många år av ett asylmottagande som är på en nivå som har varit högre än vad Sverige klarar av, säger Forssell.
Dansk modell
Målet är att fler med medborgarskap i andra länder som inte etablerat sig i Sverige ska lämna landet. Planen för att genomföra det är att höja återvandringsbidraget – med 4 600 procent. Från dagens 10 000 till 350 000 kronor.
Förslaget baseras på en liknande dansk modell, där maxbeloppet ligger på 150 000 kronor. En utredning regeringen tillsatt sågade dock idén och bedömde att det endast beräknas öka utvandringen med runt 700 personer – inte kraftigt som regeringen ville.
I budgeten är det lagt 105 miljoner för nästa år – kostnader för information och administration. För 2026, då det ska börja gälla, budgeteras nära 1,4 miljarder.
– Det är en liten kostnad i förhållande till de stora kostnaderna för en dålig integration, säger ministern och pekar på statens löpande kostnader för försörjningsstöd och bidrag.
Nedtrappning
Beräkningarna för kostnad och vinst är mycket osäkra men utredare Joakim Ruist tror att svenska staten kan gå med vinst på lång sikt på grund av minskade kostnader för olika bidrag. Men det kommer att ta 15 år innan det vänder och vinsten på 25 års sikt beräknas ligga på 200 miljoner om året.
– Om färre människor är intresserade av det här stödet än vad vi har beräknat eller anslagit pengar för, kommer pengarna tillfalla statskassan. Resurserna kan då i stället gå till skattelättnader på arbete eller något annat viktigt, säger Forssell.
Nu bereds frågan i regeringskansliet och en nationell samordnare ska utses. Man ska också se över hur fusk ska undvikas och hur en nedtrappningsmodell för par eller familjer som väljer bidraget ska fungera.
– Tanken är ju inte att man med automatik ska multiplicera beloppet. Man har ju lägre omkostnader om man lever tillsammans. Det kommer vara en avtrappning naturligtvis. Exakt hur den ska se ut ska vi titta på.
