Månaderna som ledde fram till Stockholms blodbad i november 1520 är inte bara en historia om den danske kungen Kristian II och hans motståndare i Stockholm, Sten Sture den yngre. Det är också historien om Kristina Nilsdotter Gyllenstierna, Sten Stures hustru och senare hans änka. Men först måste vi gå några år tillbaka i tiden.

År 1511 hade Kristina, som var halvsyster till Gustav Eriksson Vasas mor, 17 år gammal gift sig med riksföreståndaren Svante Nilssons son Sten Svantesson av ätten Natt och Dag. När Svante dog ärvde sonen inte bara befattningen som riksföreståndare, utan även unionskriget mot framför allt Danmark. Egentligen hade det danskvänliga riksrådet valt den likaledes danskvänlige biskopen Erik Trolle till att bli riksföreståndare, men Sten Nilsson hade redan allmogen på sin sida, och riksrådet fick dra tillbaka sin utnämning. I och med denna nya position bestämde sig den endast 19 år gamle Sten Nilsson för att ta namnet Sten Sture den yngre, både som en tribut till den förre unionsmotståndaren Sten Sture den äldre, och för att visa att han tänkte föra samma politik som denne mot danskarna.

Sten Sture, som han från och med nu kommer att kallas i denna text, övertog ett rike som förvisso befann sig i ett formellt krigstillstånd, men detta till trots var den militära aktiviteten låg i början av 1512. Möjligen var det därför man i april samma år enades om ett stillestånd som skulle vara fram till midsommar följande år.