Det har blivit väldigt tyst om Krim sedan den ryska ockupationen 2014. Man frågar sig vad som händer där, förutom attacker på den ryskbyggda bron eller händelser förknippade med det pågående kriget och embargon vad gäller transporter till sjöss.

I vintras skrev jag i Epoch Times nummer 4/2024 om den nye rysk-ortodoxe metropoliten Tichon Sjevkunov som hastigt placerades på Krim, till allas förvåning. Hans utnämning kom hösten 2023, och många initierade i den ryska kyrkan undrade vad som var på gång. Varför blev den Rysk-ortodoxa kyrkans mest uppburne och välkände företrädare – omtalad som Putins själasörjare – förflyttad, eller blev han förvisad? Och på vems initiativ? På patriark Kirills, eller på president Putins? Dessa frågor har nu besvarats, men har inte belysts i västerländsk press. Däremot i ukrainsk, där många kritiska röster har höjts under sommaren.

Metropoliten Tichon placerades på Krim för att fullborda projektet att återskapa den antika grekiska staden Cherson.

Metropoliten Tichon placerades på Krim för att fullborda projektet att återskapa den antika grekiska staden Cherson. Staden grundades 500 f.Kr. och har även lämningar från äldsta kristna tid. Detta i sin tur är ett led i metropolitens historiska projekt Rossija – moja istorija, (”Ryssland – min historia”), som spritt sig som en löpeld över Rysslands elva tidszoner.

Tichon, som till yrket är filmregissör, har sedan år 2011 varit engagerad i projektet och det är under hans ledning som ”Ryssland – min historia” har utformats till en samling interaktiva, högteknologiska anläggningar som är spridda över hela landet. Dessa kallas historieparker och där kan man, precis som på sin telefon, med hjälp av pekteknik trycka på en knapp och visuellt se historien framställd under ibland spektakulära former. Inledningsvis var idén den Rysk-ortodoxa kyrkans, men så småningom blev den en del av den ryska statens mnemoniska strategi, det vill säga minnespolitik. Projektet är ett sätt för staten att med moderna metoder undervisa ryska skolbarn, lärare och det ryska folket om Rysslands historia alltsedan Vladimir den heliges dop år 988 i Cherson, och vidare genom historien, via Revolutionen 1917, segern i Det stora fosterländska kriget och Sovjetunionens fall in i samtiden.

Det hela handlar om vem som är den rättmätiga arvtagaren till Kievriket Rus.

Den första och ursprungliga av dessa anläggningar finns i Moskva och den senaste finns nu på Krim. Den ligger utanför Sevastopol i ett område som räknas som en förort till det antika Cherson. Ryska arkeologer och historiker har tillsammans med metropoliten Tichon arbetat för att bygga en kopia av den antika staden. Den är nu färdigställd och kallas ”Det nya Cherson” med en total yta av 140 000 kvadratmeter med parker och tre huvudcentra i form av muséer inriktade på kristendomen, antiken och Bysans, samt Krim och Novorossija. Det senare var Katarina den storas benämning på sina erövringar i slutet av 1700-talet i södra Ukraina och på Krim. Därtill finns också självfallet den helige Vladimirs katedral och alltsammans har tillkommit under den tid som Tichon varit på plats på Krim, det vill säga under mindre än ett år. ”Det nya Cherson” invigdes i somras den 28 juli på Vladimir den heliges dopdag. Vladimirs dop är således den centrala punkten i allt detta, ty i och med den har den ryska historien sin början – och även den ukrainska.

Det pågår alltså inte endast ett krig om territorium eller andra storpolitiska aspekter av den pågående konflikten, utan också, och inte minst, ett krig om historietolkning mellan de två länderna. Det hela handlar om vem som är den rättmätiga arvtagaren till Kievriket Rus. Är det Ryssland eller Ukraina? Ukraina påtalar att på furst Vladimirs tid var Moskva inte uppfunnet, det var däremot Kiev. I Kiev hade den skandinaviske (svenske?) Ruriks ättlingar slagit sig ned. Och Ruriks svärdotter Helga (Olga) var den som först av alla blev kristen då hon mottog det heliga dopet, och hon besökte även kejsaren i Konstantinopel år 957. Därför är Kiev centrum och rättmätig arvtagare i striden om arvet av Rus, särskilt som dopet av Rus ägde rum där 988.

Men, i Cherson på Krim blev furst Vladimir döpt, och hur kom det sig egentligen att folket blev döpt i Dnjepr i Kiev, och Vladimir i Cherson? Också det handlade om territorium och expansion. Vladimir gick vidare på sin farfar Igors linje och ville utvidga riket.

Igor, som var Helgas make och Ruriks son, ville expandera och låg i strid med Konstantinopel som han angrep år 941 utan framgång. Dock finns bevarade dokument om fredstraktater från 944, som öppnade handelsvägen mellan Kiev och Konstantinopel, och på så sätt kom senare den ortodoxa tron att från Bysans komma till Kiev.

Furst Vladimir hade för sin del erövrat den bysantinska staden Cherson som han mot kravet (eller i utbyte mot) att få gifta sig med kejsare Vasilios II av Bysans syster Anna, återlämnade till kejsaren 988.

I det sammanhanget kapitulerade han från sin omhuldade hedendom till den kristna tron och därför ägde hans eget dop rum i Cherson. När Vladimir därefter kom hem till Kiev beslutade han att hela riket skulle döpas, och så skedde – i Kiev. Han efterträddes, efter en brödrastrid, av sonen Jaroslav som var gift med Ingegerd från Sigtuna, Olof Skötkonungs dotter, och när Jaroslav i sin tur enligt familjetraditionen krigade, så fick han hjälp av härar från Sverige.

Metropoliten Tichon anser att det var den ryska kyrkan som ”skapade Ryssland”. Därför känner kyrkan ett särskilt ansvar för Ryssland och uppfattar den Rysk-ortodoxa kyrkans och Rysslands historia som analoga. Detta synsätt återspeglas i grundandet av Det nya Cherson. Det skänker legitimitet åt Ryssland i förhållande till Ukraina när det gäller den historiska kontinuiteten som arvtagare till Rus. Självfallet motsätter sig Ukraina denna interpretation av historien, och har på olika sätt försökt att uppmärksamma världssamfundet på vad som har pågått på Krim vad gäller utgrävningar och byggnationer. Kritikerna menar att ryssarna har gjort sig skyldiga till en skamlig hantering av ovärderliga artefakter och av den historiska miljön som var på väg att bli världsarv, så sent som 2013.

Till sist, den Rysk-ortodoxa kyrkan betraktar traditionellt Kiev som sin moder, men där har det ukrainska parlamentet Verchovna Rada den 20 augusti i år just röstat igenom en lag att förbjuda den Ukrainska ortodoxa kyrkans moderkyrka. Den ukrainska kyrkan står formellt under patriarken av Moskva och hela Rus, vilket jag tidigare har berört i denna tidning (Epoch Times nummer 10 och 18/2024). Och hur det ska gå för den Ukrainska ortodoxa kyrkan i landet, som sedan mer än två år har tagit avstånd från Moskvas patriarkat får framtiden utvisa. Men situationen antyder att det är än mer angeläget för den Rysk-ortodoxa kyrkan att göra Cherson till sitt, ensamt. Och det har den gjort, i samarbete med den ryska staten. Därför, skulle metropolit Tichon till Krim, och med tanke på hans effektivitet finns säkerligen mer att vänta.

Den 16 oktober utnämnde president Putin Tichon till ordförande för Rysslands ”bevarande, användande och popularisering av historiskt arv och kulturarv, utveckling av kulturell och kognitiv turism”.

Maria Eckerdal
Teologie doktor, forskare vid Institutet för Rysslands och Eurasienstudier, Uppsala universitet