Alla har nytta av att själva använda fossila bränslen, och just de utsläpp just jag orsakar är inget problem för klimatet. Att på allvar minska utsläppen kräver att en stor majoritet gör det, men ingen av dem har egen nytta av att minska. Detta dilemma påminner starkt om det teoretiska spelet ”fångarnas dilemma” inom samhällsvetenskaperna. Hur kan vi lösa dilemmat? 

Inom samhällsvetenskaperna, kanske mest av allt inom nationalekonomi, finns en förkärlek för teoretiska spel. Det kanske mest kända är fångarnas dilemma. Strunta i realismen – detta är ett konstruerat exempel i den akademiska världen.

Två fångar har begått ett brott tillsammans och har tagits av polisen. De har skilts åt så att de inte kan kommunicera med varandra. Båda får samma alternativ av åklagaren som ska förhöra dem, och båda får veta förutsättningarna. Åklagaren har tillräcklig teknisk bevisning för att kunna döma dem vardera till sex månaders fängelse. Om ingen vittnar mot sin medbrottsling får därmed båda sex månader vardera i finkan. Åklagaren behöver vittnesmål för att kunna åtala de två kumpanerna för grövre åtalspunkter där straffvärdet är tio års fängelse. Helst vill åklagaren låsa in bägge två, men en är bättre än ingen. Därför ger hon vardera fången ett erbjudande: Om du vittnar så att den andre blir fälld blir du frikänd, och din medbrottsling får skaka galler i tio år, under förutsättning att din medbrottsling inte vittnar mot dig. Om båda vittnar mot varandra får de två års fängelse vardera – bägge får en rejäl straffrabatt för att ha samarbetat med rättvisan.