I 27 kommuner och 548 företag i Norr- och Västerbotten är behovet av bland annat vårdpersonal, lärare och yrkesförare enormt. Under de närmaste tre åren behövs så många att det motsvarar invånarantalet i städer som Karlstad. Ska de gröna näringarna förverkligas behövs flyttbidrag till Norrland och att utrikesfödda akademiker ska få kvalificerade jobb, skriver Inez Abrahamzon.
Det är overkligt tyst om bristen på arbetskraft i norra Sverige. Den senaste kvartstalsrapporten från SCB visade att Västerbottens län har lägst arbetslöshet i landet med 2,9 procent, tätt följt av Norrbottens län. Vilket kan jämföras med Skånes, 7,3; Stockholms 5,2; och Västra Götalands 4,9 procent. Kiruna kommun hade lägst arbetslöshet av alla med 1,5 procent. Fly in fly out-problematiken är omfattande. Flera av de kommuner som genererar stora inkomster till staten går själva på knäna ekonomiskt. Kommunalrådet Mats Taaveniku (S) berättar för SVT att cirka 2 000 personer gästarbetar i Kiruna. ”Kommunen börjar likna en oljeplattform”, säger han och beräknar att de förlorar 140 miljoner varje år i uteblivna skatteintäkter. Kiruna är bara en kommun i mängden. Det här är en konsekvens av vår tids arbetsmarknadspolitik.
I dagsläget är arbetslösheten högre i våra största städer än i glesbygdskommunerna i norr. I medierna lyfts Skellefteå fram som förklaring till den låga arbetslösheten i Västerbottens län, men ingen nämner exempelvis att företagsrika Sorsele ligger på en ännu lägre nivå. Gruvorterna Kiruna, Gällivare och Pajala ligger alla under två procent. Vi har partiledare och ministrar som säger att de älskar gruvor. Det är lätt att förstå varför, men älskar de även kommunerna där gruvorna finns? I så fall behövs mer än vackra ord och en kram.
