På 105 år har synen på kortare arbetstid inte förändrats. Debatten är polariserad. Motståndarna hotar med landets undergång medan de positiva ständigt hittar på lösningar för att vi ska arbeta mindre. Politiken styrs av slentriantänkande, och för den psykiskt och fysiskt slutkörda vårdcentralen finns inga lösningar.

Sedan 1919 har vi haft åtta timmars arbetsdag – med andra ord i 105 år. Åttatimmarsdagen var den tidiga arbetarrörelsens viktigaste fråga, vid sidan av kravet på allmän och lika rösträtt. De fick kämpa länge, men inför hotet om revolution kom beslutet. Oroligheterna i Ryssland hjälpte till. Hjalmar Branting och Socialdemokraterna hade starkt stöd av Liberalerna. 12 timmar om dagen var ingen ovanlig arbetstid, inte ens för minderåriga. Motståndet mot kortare arbetsdagar var kompakt från högerpartierna och Svenska arbetsgivareföreningen (SAF). De såg åttatimmarsdagen som en socialisering som skulle minska produktionen och öka levnadsomkostnaderna. SAF hotade med att åttatimmarsdagen skulle kompenseras med krav på högre arbetstempo och inga raster. Dess ordförande Hjalmar von Sydow hävdade att socialisterna satt en tvångströja på industrin, vilket skapade en stor olycka för landet.

I dag, 105 år senare, är debatten om kortare arbetstid fortfarande polariserad och het. På motståndarsidan finns organisationer som Svenskt Näringsliv, vilket visar att deras syn på kortare arbetstid inte har förändrats på 105 år. Karin Johansson och Mattias Dahl, båda medlemmar i Svenskt Näringslivs ledningsgrupp, skriver på DN att en 35-timmars vecka vore förödande för svensk ekonomi. De varnar för ett produktionsavfall på åtta procent och en minskning av BNP med 500 miljarder per år. Tänk vilken olycka för landet! En kortare arbetstid skulle hota både välfärden och svensk konkurrenskraft, slår de fast. Jag undrar om inte Hjalmar von Sydow varit med och styrt skribenterna från sin himmel. Många politiker stämmer in, ansvariga i regionerna förfasas, kommunerna är rädda för kostnaderna. Liberalerna har anslutit sig till högern och SD. Johan Pehrson konstaterar kort att jobbar man mindre blir det mindre gjort.