Det är en sjunkande kvalitet inom högre utbildningar, men det är sällan det diskuteras. Universitetslärare är också tysta för det kan vara skadligt för karriären att vara kritisk. Studenterna från gymnasiet kan mindre och därför måste vi lämna modellen att institutioner får betalt per godkänd student. Den innebär en ”korruption” av institutionerna.

När vi diskuterar kvaliteten i skolan har vi tillgång till internationella jämförelser som Pisa, Pirls och Timss för att bedöma hur Sverige ligger till i grundskolan i matematik, naturvetenskap och läsförståelse. När det gäller att bedöma kvaliteten vid universiteten har vi inte någon sådan hjälp, och detta har bidragit till att färre personer offentligt diskuterar sjunkande kvalitet i högre utbildning.

Universitetslärare är tysta, både därför att det kan vara skadligt för karriären att protestera och därför att vi känner till vårt eget ämne men inte vågar uttala oss generellt. Ändå är det få högskolelärare som inte klagar över att förmågan att ta itu med omfattande och komplexa uppgifter minskar, för att inte tala om förmågan att skriva begriplig svenska. För att anpassa oss minskar vi tyst år efter år antalet sidor i kurslitteraturen och gör examensskrivningarna lättare. I december och januari hade dock flera svenska tidningar artiklar om att studenter som söker till naturvetenskaplig och teknisk utbildning inte har tillräckliga matematikkunskaper (SvD 2024-12-03) och att studenter på olika utbildningar inte läser kursböcker (SvD 2025-01-11).