Utöver några enstaka religiösa gestalter har antagligen ingen haft så stort idé­historiskt inflytande som Sokrates. Med närhet till de platonska dialogerna tecknar Charlotta Weigelt en bild av en både mot­­­stridig och sammanhängande filosof.

Genom att utgå från den trehövdade bild av filosofen som presenteras i en av Platons dialoger har Charlotta Weigelt delat upp boken i tre kapitel som behandlar statsmannen, sofisten och galningen. Med statsmannen åsyftas Sokrates utgångspunkt i det konkreta livet, där han bryter med naturfilosofins upptagenhet av materien för att i stället utgå från etiska och politiska frågor.

Sofister kan beskrivas som ett slags antikens Greklands motsvarigheter till självhjälpare; de bedrev ofta en kommersiellt motiverad filosofi och hade det konkreta livet i åtanke. Weigelt använder denna del för att belysa retorikens betydelse för Sokrates. Med galningen åsyftas Sokrates villkorslösa jakt på sanning och hans strävan att av egen kraft finna den. Detta gör att han bryter med sin samtids upptagenhet av seder, ära, lagar och realiserande av det öde som gudarna har stakat ut.