Jag har alltid varit lite dum. Inte dum som i dum-dum, men opraktisk och oteknisk. Tummen mitt i handen. Ändå har jag envisats med att försöka göra det mesta själv, med högst blandat resultat. En sak är jag dock fena på, men det sparar jag till sist.

Det var i början av 80-talet. Jag och min fru hade nyss köpt ett hus som vi precis på håret hade råd med. Räntorna på huslånet var skyhöga, 13 procent på bottenlånet och 17 procent på topplånet. (Det ni, dagens generation.) Varje mars, juni, september och december var en liten mara: 10 500 kronor skulle erläggas till Nordbanken (hette den väl då). Inte konstigt att man försökte fixa det mesta själv, trots bristande anlag och kompetens. Hantverkarhjälp låg långt ovanför den ekonomiska kalkylen.