loadingMer av samma medicin när nuvarande medicinering inte visat sig fungera har aldrig varit ett fungerande botemedel. Foto: sofia drevemo
Mer av samma medicin när nuvarande medicinering inte visat sig fungera har aldrig varit ett fungerande botemedel. Foto: sofia drevemo
Debatt

Vi måste tänka nytt för att lösa krisen i sjukvården

Per-Gunnar Larsson

Att ytterligare stärka primärvården med mer resurser torde inte bota kompetensproblem och systemfel. Det gäller att tänka nytt och då göra våra två sjukvårdssystem till ett sammanhållet system, skriver Per Gunnar Larsson i ett genmäle till en replik av Jens Lunnergård i nr 12 på debattartikeln i nr 10.

Allmänläkaren Jan Lunnergård har nog missuppfattat vad jag skrev i debattartikeln om hur sjukvården kan organiseras och kanske också underlåtit att läsa de utredningsrapporter Myndigheten för vård- och omsorgsanalys publicerat. Jan Lunnergård skriver felaktigt att jag vill ha mer sjukhusbunden slutenvård när jag i stället föreslår att öppenvården ska bemannas av sjukhusen med rätt typ av sjukhusspecialister. Jag har självklart inget emot ”god och nära vård”, men det jag tydligt pekar på är att den måste ha en mycket nära koppling till sjukhusen. Vårdcentralerna skulle då kunna bli en form av minisjukhus och mer likna gamla tiders sjukstugor. 

Debatten om hur vården bör organiseras rasar vidare på debattsidorna.

Mitt förslag är alltså att vårdcent­ralerna på detta vis blir sjukhusens förlängda arm med närhet till medborgarna. Personalen på dessa enheter skulle lämpligen vara anställda på sjukhusen och ha 
växeltjänstgöring, innebärande att de ska arbeta både på sjukhuset och på vårdcentralen enligt de behov som föreligger. Gemensam personal med växeltjänstgöring blir dessutom en mycket viktig resurs för sjukhusens bemanning på nätter, helger och semestrar. Sjukvården torde dessutom få bättre förutsättningar än i dag att klara ut epidemier och beredskaper av olika slag.

De läkarkompetenser som man i första hand bör kunna konsultera på vårdcentralen i stället för dagens allmänläkare kan till exempel utgöras av internmedicinare, barnläkare, psykiatriker, geriatriker, hudläkare, öron och ögonläkare samt andra specialister enligt föreliggande behov och möjligheter. Fördelarna med att direkt få konsultera läkare med specialistkompetens inom relevant sjukdoms­område är självklara och behöver inte förklaras närmare.

I Myndigheten för vård- och omsorgsanalys rapporter redovisas diverse problem med att implementera den goda och nära vården och även allmänläkarnas upplevda kompetensproblem redovisas. Arbetsstressen beskrivs också som omfattande och en orsak till den kan ju sannolikt hänga ihop med bristande kompetens. De utsagor om primärvårdens och allmän­läkarnas alla fördelar som Jens Lunnergård återger återkommer ständigt också från Distriktsläkarföreningen utan att de kan beläggas. Jag tycker det är förvånande att sjukvårdsföreträdare på allvar kan tro att allmänläkare klarar att handlägga allehanda sjukdomar. Det går såklart inte.

Jens Lunnergård raljerade över den så kallade 7-kronorsreformen från 1970, som att det var en prestationsersättning som gick direkt i fickan på jourläkare när det i grunden var tvärtom: prestationsersättningarna togs bort.

Som jag skrev i min debattartikel bör läkarmottagningsarbete ges ordentliga incitament i form av betalning till läkarna per patientbesök och den fasta lönen bör minska väsentligt; allt detta för att därmed premiera patient­arbete och minska köer. Att ytterligare stärka primärvården med mer resurser som Jens Lunnergård önskar torde inte bota kompetensproblem och systemfel. Mer av samma medicin när nuvarande medicinering inte visat sig fungera har aldrig varit ett fungerande botemedel. Det gäller i stället att ta till en annan medicin, det vill säga att tänka nytt och då göra våra två sjukvårdssystem till ett sammanhållet system.

Per-Gunnar Larsson
Före detta flygöverläkare och stabsläkare i Försvarsmakten 

Feedback

Läs mer

Mest lästa

Har du ett nyhetstips?

Skicka till es.semithcope@spit.

Rekommenderat

loadingMer av samma medicin när nuvarande medicinering inte visat sig fungera har aldrig varit ett fungerande botemedel. Foto: sofia drevemo
Mer av samma medicin när nuvarande medicinering inte visat sig fungera har aldrig varit ett fungerande botemedel. Foto: sofia drevemo
Debatt

Vi måste tänka nytt för att lösa krisen i sjukvården

Per-Gunnar Larsson

Att ytterligare stärka primärvården med mer resurser torde inte bota kompetensproblem och systemfel. Det gäller att tänka nytt och då göra våra två sjukvårdssystem till ett sammanhållet system, skriver Per Gunnar Larsson i ett genmäle till en replik av Jens Lunnergård i nr 12 på debattartikeln i nr 10.

Allmänläkaren Jan Lunnergård har nog missuppfattat vad jag skrev i debattartikeln om hur sjukvården kan organiseras och kanske också underlåtit att läsa de utredningsrapporter Myndigheten för vård- och omsorgsanalys publicerat. Jan Lunnergård skriver felaktigt att jag vill ha mer sjukhusbunden slutenvård när jag i stället föreslår att öppenvården ska bemannas av sjukhusen med rätt typ av sjukhusspecialister. Jag har självklart inget emot ”god och nära vård”, men det jag tydligt pekar på är att den måste ha en mycket nära koppling till sjukhusen. Vårdcentralerna skulle då kunna bli en form av minisjukhus och mer likna gamla tiders sjukstugor. 

Debatten om hur vården bör organiseras rasar vidare på debattsidorna.

Mitt förslag är alltså att vårdcent­ralerna på detta vis blir sjukhusens förlängda arm med närhet till medborgarna. Personalen på dessa enheter skulle lämpligen vara anställda på sjukhusen och ha 
växeltjänstgöring, innebärande att de ska arbeta både på sjukhuset och på vårdcentralen enligt de behov som föreligger. Gemensam personal med växeltjänstgöring blir dessutom en mycket viktig resurs för sjukhusens bemanning på nätter, helger och semestrar. Sjukvården torde dessutom få bättre förutsättningar än i dag att klara ut epidemier och beredskaper av olika slag.

De läkarkompetenser som man i första hand bör kunna konsultera på vårdcentralen i stället för dagens allmänläkare kan till exempel utgöras av internmedicinare, barnläkare, psykiatriker, geriatriker, hudläkare, öron och ögonläkare samt andra specialister enligt föreliggande behov och möjligheter. Fördelarna med att direkt få konsultera läkare med specialistkompetens inom relevant sjukdoms­område är självklara och behöver inte förklaras närmare.

I Myndigheten för vård- och omsorgsanalys rapporter redovisas diverse problem med att implementera den goda och nära vården och även allmänläkarnas upplevda kompetensproblem redovisas. Arbetsstressen beskrivs också som omfattande och en orsak till den kan ju sannolikt hänga ihop med bristande kompetens. De utsagor om primärvårdens och allmän­läkarnas alla fördelar som Jens Lunnergård återger återkommer ständigt också från Distriktsläkarföreningen utan att de kan beläggas. Jag tycker det är förvånande att sjukvårdsföreträdare på allvar kan tro att allmänläkare klarar att handlägga allehanda sjukdomar. Det går såklart inte.

Jens Lunnergård raljerade över den så kallade 7-kronorsreformen från 1970, som att det var en prestationsersättning som gick direkt i fickan på jourläkare när det i grunden var tvärtom: prestationsersättningarna togs bort.

Som jag skrev i min debattartikel bör läkarmottagningsarbete ges ordentliga incitament i form av betalning till läkarna per patientbesök och den fasta lönen bör minska väsentligt; allt detta för att därmed premiera patient­arbete och minska köer. Att ytterligare stärka primärvården med mer resurser som Jens Lunnergård önskar torde inte bota kompetensproblem och systemfel. Mer av samma medicin när nuvarande medicinering inte visat sig fungera har aldrig varit ett fungerande botemedel. Det gäller i stället att ta till en annan medicin, det vill säga att tänka nytt och då göra våra två sjukvårdssystem till ett sammanhållet system.

Per-Gunnar Larsson
Före detta flygöverläkare och stabsläkare i Försvarsmakten 

Feedback

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024