Vi kommer alla att åldras. Denna process är både vacker och sorglig. För att bli vuxna måste vi sluta vara barn och när vi blivit gamla infinner sig ett nytt stadium i livet. Hur ska man göra för att acceptera denna process?

Tiden har stannat och världen står still. Jag sitter ner i min morgonmeditation och finner att mina tankar tagit slut. Det finns inget jag vill ha och ingen oro. Dagen har ännu inte startat och tankarna om vad den ska innehålla får vänta lite till. Jag äter en enkel frukost och tar mig till jobbet tidigt. Här intar jag min första kopp kaffe och blickar ut i höstmörkret. Det är dags, dags att starta dagen.

Nu går jag in i ett annat sinnestillstånd. Den första timmen på jobbet är lugn, men när klockan slår åtta förändras något i mitt sinne. Det är som att morgonen byts till dag och den där kravlösa friden ändras till en ansvarskänsla och ett allvar. Det är som att ta steget över en tröskel och uppleva världen på ett annat sätt. Jobbtiden präglas av allvar och ansvar. Allt ska vara förberett, allt ska flyta på och ansvaret för att det ska fungera är mitt.