Tidigare i höstas berättade rektorn vid Handelshögskolan i Stockholm Lars Strannegård om lärosätets utbildningsmiljö i en intervju i tidningen Världen om; ”Man visar studenterna: Ni är viktiga, lärande är viktigt, verksamheten ska bemötas med respekt.

Det är därför vi till exempel låter konstnärer göra totalinstallationer av våra lektionslokaler. Det ska vara inbjudande, stimulerande, välkomnande.” Strannegård har länge arbetat för ett vidgat bildningsbegrepp där konst och kultur har en given plats, och menar att vi i Sverige kan lära av anglosaxiska universitet som har en mer holistisk syn på den lärande människan, vilket inkluderar kropp, tanke och själ.

På politisk nivå debatteras utbildningsväsendet regelbundet i Sverige och skolfrågor brukar få en framträdande roll i valrörelser. De frågor som lyfts fram handlar bland annat om kunskapsresultat, jämlikhet och utbildning i relation till framtidens arbetsmarknad och samhälle. Det är viktiga frågor som samtidigt speglar synen på utbildning som pragmatisk och nyttoinriktad. Frågor som berör kropp, tanke och själ diskuteras sällan eller aldrig i det politiska landskapet. Det här förhållningssättet har bidragit till en stark fokusering på utbildning på bekostnad av bildning. Det skulle inte behöva vara så, utan utbildning skulle kunna innebära kunskapsinlärning samtidigt som var och en ges möjlighet till bildning som människa och individ.