Del 31. (Del 1 i serien)

I den amerikanska konstitutionen etablerade grundlagsfäderna den maktdelning som landet har, där den dömande grenen ursprungligen hade minst makt. Systemet är tänkt att begränsa möjligheten till att några få personer kan göra snabba, omvälvande förändringar. Men under inverkan av progressiva idéer har detta förändrats i grunden.

Kongressen (den lagstiftande grenen) är ansvarig för att stifta lagar; presidenten (den verkställande grenen) är ansvarig för att att styra enligt dessa lagar, medan Högsta domstolen (den dömande grenen) inte har makt att varken stifta lagar eller styra.

När Högsta domstolen 2002 tog sig an fallet om trohetseden visade opinionsundersökningar att 90 procent av amerikanerna ville att frasen ”under Gud” skulle vara kvar. I representanthuset var det 416 röster för att behålla den, och bara tre emot. I senaten var resultatet 99 för att behålla den och ingen emot. Kongressbeslutet reflekterade den genuina folkviljan hos den amerikanska allmänheten.

Konstitutionen har blivit rejält misshandlad i högsta domstolen på grund av att det funnits en övervikt av liberala domare.

Som folkvalda har kongressledamöterna och presidenten mandatperioder på mellan två och sex år. Domarna i Högsta domstolen, däremot, behöver inte ta hänsyn till den allmänna opinionen, eftersom de sitter på livstid. När de väl utsetts kan de verka i årtionden. Dessutom finns det bara nio domare i Högsta domstolen, vilket innebär att det är jämförelsevis enklare att påverka dessa nio personer än att ändra på hela den allmänna opinionen.

I USA krävs två tredjedelars majoritet i kongressen och tre fjärdedelars majoritet bland staterna för att ändra konstitutionen. Dessa stränga regler gör det svårt att direkt ändra konstitutionen. Den progressiva strategin är därför inte att ändra på konstitutionen, utan att tolka om dess ord, och på så vis ändra den ursprungliga meningen. De progressiva ser konstitutionen som ett ”levande” dokument under konstant ”utveckling”, och använder sig av Högsta domstolens tolkningar för att få in vänsterns synsätt i lagen. På det här viset påverkar de konstitutionen på ett dolt vis, vilket i praktiken är att underminera den.

Den moraliska uppfattning som kommer från tron är inte längre vägledande. Konstitutionen har blivit rejält misshandlad i Högsta domstolen på grund av att det funnits en övervikt av liberala domare. Eftersom Högsta domstolens beslut är slutliga och måste respekteras även av presidenten, så har den dömande grenen kommit att få allt mer makt inom den trefaldiga maktdelning som grundlagsfäderna etablerade. I praktiken har domarna i Högsta domstolen alltså kommit att få en viss lagstiftande och till och med verkställande makt.

Avskaffande av lagar mot pornografi

60-talet var en period då det amerikanska samhället förändrades i grunden. Högsta domstolen leddes under denna period av liberalen Earl Warren. Under Warrens tid fattade Högsta domstolen flera mycket viktiga och långtgående beslut. Bland annat förbjöd man bön i offentligt finansierade skolor och tillät publicering av grafiskt sexuellt innehåll.

I boken ”The Supremacists: The Tyranny of Judges and How to Stop It”, inkluderar författaren Phyllis Schlafly statistik som visar hur Högsta domstolen mellan 1966 och 1970 fattade 34 beslut som gick emot beslut från lägre instanser där man hade förbjudit material som ansågs obscent. Högsta domstolens beslut var inte undertecknade, och de flesta bestod bara av en eller två rader. Domarna brydde sig alltså inte ens om att försöka motivera sina beslut.

1968 övergav Hollywood sin så kallade Motion Picture Production Code och lyfte därmed restriktioner på obscent innehåll i filmer. Olika typer av pornografiskt innehåll kom snart in, och i dag finns det överallt i samhället. Konstitutionens första tillägg garanterar yttrandefrihet. Meningen med det var emellertid att garantera rätten att uttrycka politiska åsikter, inte att framställa och sprida pornografi.

Legalisering av droganvändning

På nyårsafton 2017 visade tv-kanalen CNN bilder på en kvinnlig reporter som rökte marijuana. Hon var uppenbart påverkad och verkade desorienterad och omedveten om sin omgivning. Sändningen fick omfattande kritik.

1996 blev Kalifornien den första delstaten i USA som legaliserade marijuana för medicinskt bruk, och många stater följde snart efter. 2012 legaliserade Colorado och Washington marijuana för ”personligt bruk”. Man legaliserade alltså droganvändning. I dessa två stater är det nu helt lagligt att plantera, processa och sälja marijuana till vuxna personer. Det har även legaliserats i Kalifornien. I juni 2018 meddelade den kanadensiska regeringen att bruk av marijuana skulle bli legalt i hela landet inom en snar framtid, vilket det också blev kort därpå.

Droger kan orsaka fysiska skador, men de är även psykiskt beroendeframkallande. De som stödjer legaliseringen av marijuana menar att om man kan få tag i marijuana legalt så kommer det att vara ett effektivt sätt att minska den illegala droghandeln. Legalisering gör det möjligt att bättre reglera drogen, vilket minskar antalet drogrelaterade brott, argumenterar man.

Genom att legalisera droger tänker sig många regeringar att man kan spara miljarder av offentliga medel. Men om allt fler människor utvecklar beroendeproblematik, blir mindre intresserade av att arbeta och får sämre hälsa, så kommer produktiviteten att sjunka, och samhällets samlade välstånd kommer att minska. Det är uppenbart att legalisering av droger inte kommer att öka statens inkomster i långa loppet.

Men livet är dessutom mer än bara ekonomiska principer. Traditionell moral ser den mänskliga kroppen som helig, skapad till Guds avbild. I väst ser man kroppen som den Helige andes tempel, och i öst tror man att människan kan kultivera sin kropp till att bli en Buddha. Ur det traditionella perspektivet är drogmissbruk därmed ett slags vanhelgande.

Samkönade äktenskap

I juni 2015 fattade USA:s högsta domstol, med fem röster mot fyra, beslutet att samkönade äktenskap var en rättighet som garanteras av konstitutionen. Efter det här beslutet ändrade den dåvarande presidenten flaggan på Vita husets officiella twitterkonto till regnbågsflaggan till stöd för HBTQ-rättigheter. Högsta domstolens beslut innebar att de 14 delstater som förbjudit samkönade äktenskap inte fick upprätthålla dessa lagar.

I augusti 2015 vägrade en tjänsteman i Rowan County i delstaten Kentucky att utfärda äktenskapscertifikat till samkönade par eftersom det stred mot hennes tro. Hon fängslades i fem dagar eftersom hon motsatte sig ett federalt domstolsbeslut om att de här dokumenten skulle utfärdas. Domstolen värderade alltså hennes grundlagsenliga trosfrihet som mindre viktig. När Arkansas förre guvernör (och tidigare republikanske presidentkandidaten) Mike Huckabee kommenterade historien med tjänstemannen i Rowan County kallade han Högsta domstolens beslut för ”juridisk tyranni”.

Under den politiska korrekthetens inverkan kan kritik mot det kaos som samhället befinner sig i – oavsett om den kommer från folket, civila organisationer eller religiösa grupper – lätt trappas upp till politik eller lagstiftning, och resultera i begränsning av yttrandefriheten eller andra former av bestraffning. Efter legalisering av beteenden som ur ett traditionellt perspektiv anses omoraliska anklagas ofta alla som kommer med kritik för att agera diskriminerande, och därmed bryta mot lagen. Lagen har därmed förvridits till ett medel för att kväva människors förmåga att fälla moraliska omdömen.

 Lagen har därmed förvridits till ett medel för att kväva människors förmåga att fälla moraliska omdömen.

Begränsande möjligheter att upprätthålla lagen

Många liberalt sinnade domare eller myndighetsutövare begränsar avsiktligt möjligheterna att faktiskt upprätthålla lagen. Detta riskerar att i förlängningen paralysera statsapparaten, för att kunna skapa oroligheter i samhället, vilket i sin tur skapar ursäkter för att endera utöka statsmakten eller de rätta förutsätt-ningarna för en kupp eller revolution.

Många delstater i USA har antagit lagar vars innehåll ligger långt ut på vänsterkanten. Ett typiskt exempel är de så kallade fristadslagarna. De innebär bland annat att en delstat eller annat område förbjuder federala agenter att agera mot illegala invandrare där. De kan inte gripa och utvisa illegala invandrare som sitter i lokala häkten eller fängelser, inte ens de som är efterlysta. Lokal polis är också förbjuden att samarbeta med federala agenter för att upprätthålla immigrationslagarna.

Det här skapar allvarliga risker för allmänheten. I juli 2015 sköt exempelvis den illegala invandraren Jose Ines Garcia Zarate ihjäl en ung kvinna i San Francisco. Zarate hade gripits sju gånger tidigare, bland annat för drogrelaterade brott, rån och olaga vapeninnehav. Han hade redan deporterats från USA fem gånger, men kommit tillbaka. På grund av San Franciscos fristadslagar släpptes Zarate ur häktet i stället för att överlämnas till de federala myndigheterna som ville få honom deporterad för sjätte gången, och då begick han mordet.

När en brottsling ställs inför rätta är kraven mycket hårda för åklagarna. Tanken är att det ska skydda den misstänktes legitima rättigheter, men brottslingar kan också ofta dra fördel av olika luckor i systemet. Sluga eller privilegierade personer, samt de som förstår lagar och regler bra eller har råd att anlita skickliga advokater, kan dra ut på rättsprocessen, till stor kostnad för rättssystemet. Även uppenbart skyldiga personer kan vara mycket svåra att få fällda.

Den sexuella liberaliseringen har gjort att personer åtalade för sexbrott kan åberopa modern forskning, som till exempel Alfred Kinsey och hans följare, för att hävda att den skada som deras brott har gjort är liten eller icke-existerande. Många fall har slutat med att sexbrottslingar fått sina straff reducerade på grund av detta.

Många vanliga brottslingar har också fått sina straff reducerade på grund av allt från rättighetsfrågor till budgetproblem. Det verkliga motivet bakom det är emellertid politisk korrekthet, att man vill försvaga lagen, störa den sociala ordningen och bana väg för ytterligare utökning av statsmakten.

(Läs mer - Del 32)

Detta är ett bearbetat utdrag från den kinesiska boken Hur kommunismens spöke styr världen, skriven av ett redaktionellt team på den kinesiska utgåvan av Epoch Times.