Vad har dagens människor för relation till en 500 år gammal målning? Ibland är det svårt att se betydelsen av konst som känns ålderdomlig vad gäller stil och ämnesval. Men om man kan se att exempelvis Sandro Botticellis ”Primavera (vår)” relaterar till frågor som fortfarande påverkar oss kan den återfå sin relevans. Att ställa sig frågan ”Hur känner jag kring idéerna som presenteras i målningen, såsom kärlek, skönhet, renhet, äktenskap, humanism och etik?” kan leda till självkännedom.

Botticelli målade ”Primavera” i början av 1480-talet; det var en gåva till familjen Medici. Han målade ofta till Medici, som var intresserade av idéer och bildspråk i klassiska grekiska texter, så denna målning innehåller symbolismen och bildspråket från flera av antikens författare, varav den mest inflytelserika är Ovidius.

Det hjälper att läsa målningen från höger till vänster och känna till karaktärerna. Det börjar med Zephyros, västanvinden, och nymfen Chloris, vars förening får Chloris att dra fram blommor ur munnen och förvandlas till Flora, vårens och blommornas gudinna.

Flora strör ut blommor framför Venus, kärlekens och skönhetens gudinna, som är äktenskapets beskyddare. Amor, som är Venus och Mercurius son, svävar ovanför sin mor, med ögonbindel och med sin pil riktad mot de tre gracerna.

De tre gracerna gör ofta Venus sällskap. De representerar dygderna renhet, skönhet respektive kärlek och ses ofta i samband med äktenskap. Mercurius, gudarnas budbärare, står med ryggen vänd mot scenen till höger, som om han är på väg att lämna scenen för att rapportera vad han har sett till gudarna.

Målningen har tolkats på många sätt. Den mest spridda tolkningen handlar om kärlek och fortplantning inom äktenskapet. Alla karaktärerna och deras interaktion är en hyllning till äktenskap och fortplantning – förutom interaktionen mellan Zephyros och Chloris, som ofta ses som en påtvingad förening. Denna skildring är ändå på något vis passande eftersom äktenskapet som målningen högtidlighåller antagligen var ett politiskt sådant. Det är inte ett äktenskap som bygger på kärlek, känslor eller passion, utan ett i vilket de berörda parterna tvingas ihop för att ge mer makt till sina familjer.

Zephyros och Chloris får emellertid en kärleksfull relation till slut, vilket för med sig vårens skönhet. Detta ska påminna bruden om att hennes nya resa, även om den är fylld med det okända, kommer att leda till den kärlek och harmoni som representeras av målningens mitt och vänstra sida.

Ett intressant faktum som breddar tolkningen av den här målningen för vissa är att ”Primavera” hade sällskap av en annan målning, som hängde bredvid den i brudens sängkammare: ”Minerva och kenturen”. Forskaren Frank Zöllner tror att den andra målningen, i motsats till ”Primavera”, föreställer en mäktig kvinna som kuvar och tämjer en sinnlig kentaur, vilket påminner bruden om att hon inte nödvändigtvis behöver underkuva sig. Hon är inte bara ett föremål för politik i denna förlovning, utan en del i hennes och makens gemensamma utveckling.

”Primavera” kan också tolkas i utifrån av en av de mest kända italienska renässansfilosoferna, Marsilio Ficino. Enligt historikern E.H. Gombrich hade Ficino stort inflytande över familjen Medici och kan ha varit motivationen bakom ”Primavera”.

Ficino säger att betraktande av skönhet tjänar som en väg till det gudomliga. Enligt Gombrich ser Ficio till Platons filosofi, i kombination med andras, och antyder att gudarna och gudinnorna i antikens Grekland representerar de etiska principer som återfinns i platonismen, snarare än de eftergivna egenskaperna som målningen vanligen förknippas med.

Därför är Venus i ”Primavera” inte den sensuella kärlekens gudinna, inte heller representerar hon den hedniska våren, utan hon representerar en etisk humanism från vilken de unga i familjen Medici kunde lära sig.

För mig symboliserar Flora den harmoni som resulterar i skapande. Denna harmoni är en av kärlekens egenskaper. Här är naturens visuella skönhet, Flora, en konsekvens av kärlek, och hon föder vårens skönhet. Materiellt sett representerar detta vackra saker; på en abstrakt nivå representerar den förändringen, eller våren, från det materiella till det gudomliga utifrån en platonisk skönhetssyn.

Det är vid den här punkten som gudinnan Venus dyker upp med de tre gracerna, men dessa avbildningar är mer än bara representationer av romerska gudar och gudinnor. De representerar kärlek för mänskligheten, att kultivera det sköna och vara återhållsam med begär. Mercurius vänder sin rygg mot världsliga förlåtelser och pekar genom molnen för att föreslå egenskap med det gudomliga.

För mig föreställer denna målning processen i vilken människor kommer närmare gudarna. Varje steg är en ny början, en vår för den vackra dygden som förtjänar gudomlig kärlek.

Eric Bess är en representativ konstnär. Han studerar till filosofie doktor vid Institute for Doctoral Studies in the Visual Arts (IDSVA).

Här nedan kan du se hur det såg ut när Uffizi Gallery i Florens flyttade Botticellis "Primavera" till det återöppnade rummet för Botticelli och tidig renässans 2016.

Han dyker ner i ett hål på stranden – se var han hamnar

Visste du? - 20 juli - Förföljelsen av Falun Gong