Svenska myndigheter har inte lyckats ta på sig ledartröjan för att utöka testningen, anser den före detta nationella koordinatorn för coronatesterna.
– Det svenska systemet har stora brister i ansvarsfördelningen, säger Harriet Wallberg.
Världshälsoorganisationen WHO pekade förra veckan ut Sverige som ett särskilt riskland, i sällskap med länder som Azerbajdzjan och Kazakstan. Statsepidemiolog Anders Tegnell var märkbart irriterad:
– De har bara tittat på antalet nya bekräftade fall per dag, och det ökar på grund av vi nyligen börjat erbjuda tester till alla med symptom, sade han då till TT.
Dagen efter tonade WHO ner varningen eftersom antalet allvarliga fall minskar, men varnade samtidigt för att andelen positiva resultat är på en jämförelsevis hög nivå. Sverige står kvar på listan över riskländer, i en tid då svenska turister inte är välkomna över gränsen mot Danmark och Norge. I Tyskland sätts inresta svenskar i karantän i 14 dagar.
Att Sverigebilden åkte på ännu en smocka berodde delvis på en hög smittspridning. Men också för att Sverige är sent ute med en bredare testning.
– Exakt hur smittan spridigt sig i samhället vet vi inte, eftersom vi inte testat brett tidigare, säger Harriet Wallberg, som var utsedd av regeringen till Sveriges testkoordinator under tre veckor i maj.
Slutade smittspåra
Folkhälsomyndigheten övergav strategin att testa och smittspåra i mitten av mars, till att bara testa inskrivna på sjukhus samt vård - och omsorgspersonal.
– Bredare testning ingick inte i den svenska strategin och därför jobbade man inte med att stötta regionerna för att bygga upp kapaciteten, säger Wallberg.
Många andra länder gjorde andra bedömningar. Bland annat Tyskland och Island lyckades bygga ut kapaciteten och fortsatte att arbeta med smittspårning.
– WHO rekommenderade också bred testning och smittspårning, säger Wallberg.
Först den 17 april presenterade Folkhälsomyndigheten en utökad teststrategi. I stället för bred testning byggde strategin på fyra prioriteringsgrupper, för att inte riskera borträngningseffekter i vården.
– När jag tillträdde fanns en frustration hos socialministern att inte fler tester genomfördes. Trots att en nationell teststrategi fanns på plats hände det väldigt lite under april och maj, säger Wallberg.
Labben stod redo
Den 8 maj gav regeringen henne uppdraget att ta fram en lägesbild i regionerna och identifiera flaskhalsarna.
– Det visade sig att vi redan hade kapacitet för att testa 100 000 per vecka. Faktiskt mer än så, konstaterar Wallberg.
Ändå klarade många regioner bara av att testa prioriteringsgrupp 1- patienterna.
– Flera regioner hade ännu inte klarat av att testa alla med symptom i prioritetsgrupp 2, som handlade om omsorgs- och sjukvårdspersonal.
Bromsklossen bestod av logistiska utmaningar.
– De digitala systemen som skulle koppla ihop testandet med journalsystemen var inte utvecklade. Logistiken hur prover skulle transporteras var heller inte på plats.
Sveriges 21 regioner tvingades var och en att bygga egna unika system. Och osäkerheten vem som skulle stå för kostnaderna spelade in, enligt Wallberg.
– Flera regioner var rädda att dra på sig kostnader man inte hade täckning för, vilket försenade ytterligare.
Den 31 maj diskuterade Harriet Wallberg sina iakttagelser med socialminister Lena Hallengren (S) och Folkhälsomyndighetens chef. Den veckan testas 36 500 personer, varav 45 procent vård- och omsorgspersonal.
– Jag föreslog en ändring av strategin: att testa brett och testa alla med symptom oavsett prioritetsgrupp. Vi måste isolera dem som är positiva och börja smittspåra igen. Särskilt inom äldreomsorgen.
Staten betalar taxi
Först den 11 juni var regeringen och Sveriges Kommuner och Regioner formellt överens: staten skulle stå för hela kostnaden. Veckan efter erbjöds alla stockholmare att testa sig. Staten betalar taxi som lämnar och hämtar testen i hemmen.
Sverige testar nu över 60 000 personer per vecka.
– Så här i backspegeln måste man ställa sig frågan varför vi inte gjort detta tidigare, säger Wallberg.
Just ansvarsfrågan är något som kommer att diskuteras i efterhand, tror hon.
– Det svenska decentraliserade systemet med det regionala och kommunala självstyret fungerar hyfsat bra när det inte är kris. Men i en krissituation, med en pandemi av det här slaget, är det uppenbart att det finns stora svagheter.
Borde testat bredare
Regeringen har det yttersta ansvaret i en kris, anser Wallberg.
– Och det har varit tydligt i coronakrisen, att regeringen litat på sin expertmyndighet, Folkhälsomyndigheten, som har det nationella ansvaret för rekommendationer och beslut som rör smittskyddet. Men sedan är det regionerna som har det operativa ansvaret.
TT: Är det ett misslyckande att vi inte testat fler tidigare?
– Jag är av uppfattningen att vi borde hållit kvar vid en bred testning och smittspårning och byggt upp kapaciteten mycket tidigare. Framför allt borde vi ha testat bredare på äldreboenden. Där hade testningen varit ett viktigt verktyg för att skydda den riskgruppen, säger Wallberg.
(Jonas Grönvik/TT)
