Barockspecialisten Ton Koopman dirigerar inlevelsefullt Kungliga Filharmonikerna med den 13-åriga exceptionella Alexandra Dovgan som solist. Dovgan gör ett imponerande och moget framförande av Beethovens pianokonsert nr 2. 

Ton Koopman är en gigant inom barockvärlden och tillhör en av barockmusikens största dirigenter. I ett av hans mest ambitiösa projekt spelade han in Bachs alla kantater och vann flera prestigefyllda priser.

Han har tidigare dirigerat Kungliga Filhamonikerna som, enligt honom själv, är en av hans favoritorkestrar. Genom konsertens tre verk tar Filharmonikerna på ett lyhört sätt till sig av Koopmans ödmjuka och seriösa ledning.

Det fina samarbetet skapar en musikalisk närvaro där även de små detaljerna omsorgsfullt uppmärksammas. Vi får genom det första verket; Romans Sinfonia i G-dur, höra fina fraseringar, smakfulla drillar, vibratofria toner, genomtänkta accenter på rätt ställen, samt stråkets lätthet och böljande känsla – stilyttringar som också följer med i övriga verk.

Några av stråkmusikerna har dagen till ära, använt barockbågar för att bidra till den tidstrogna upplevelsen. I Filharmonikerna finns det nämligen redan en barockådra. Efter ett tidigare möte med Ton Koopman växte ett barockintresse som 2015 ledde till att ”Orfeus Barock Stockholm” bildades. Kanske kommer intresset och barockbågarna att sprida sig ytterligare efter vårens nya besök av Koopman?

Jag kommer på mig själv att jag sitter och ler under Romans verk. Det är underhållande och innehåller flera variationer och kontraster. Roman är en av de viktigaste personer i svenskt musikliv. Han fick ekonomiskt bidrag för att lära sig mer om musik vilket ledde till att han som yngling reste ut i världen för att ta del av musiken som pulserade och levde i Europa vid den tiden.

I London fick han som andraviolinist direkt plats i en av de bästa orkestrarna i Europa. Han blev även vän med Händel under sin utlandsvistelse. Alla olika upplevelser och musikintryck tog han med sig hem till Sverige och de nya kunskaperna användes i det eget skapande. Genom Roman hittade på så sätt Europas musik sin väg till Sverige. Ton Koopland jämför Roman med Teleman, till skillnad från Sveriges uppfattning där Roman oftast brukar jämföras med Händel.

Det andra verket i konserten är Mozarts kontrastrika symfoni nr 36 i C-dur. Verket skrevs hösten 1783 när Mozart spenderade några dagar hos en vän i Linz och kallas därför ”Linz”. Vännen föreslog att Mozart skulle ge en konsert. Eftersom Mozart inte tagit med sig någon musik fick han under några intensiva dagar skapa ny.

I kvällens konsert framförs verket elegant med dundrande och precist slagverk som väcker alla livsandar till liv. Likt den dundrande explosion som pågår i naturen. Fyllt med stora, lekfulla språng. Den följande, lugnare delen är väl genomförd med genomtänkt och finkänslig dynamik. Finaldelen är sprudlande och leder med virvlande melodier fram till det pampiga slutet.

Konsertens tredje verk, Beethovens pianokonsert nr 2 i B-dur, blev en succé när det kom ut. Beethoven var dock själv inte helt nöjd med verket och skulle bara ha halva summan för det från förläggaren. Han ansåg att det inte tillhörde ett av hans främsta verk. Nu är det älskat över hela världen för sin charm.

Det är i Beethovens verk som vi får möta kvällens solist Alexandra Dovgan från Ryssland. Hon är uppvuxen i en musikerfamilj där båda hennes föräldrar är pianister. Dovgan började spela piano redan vid fyra års ålder. När hon var 5 år antogs hon och kom in på konservatoriet i Moskva där hon fortfarande studerar idag.

Alexandra har framträtt på flera stora världsscener som till exempel Philharmonie i Berlin och Concertgebouw i Amsterdam, samt vunnit flera olika pianotävlingar. 2018 vann hon till exempel Grand Piano Competition for Young Pianists i Moskva.

Flera musiker lovordar Alexandra. Världspianisten Grigory Sokolov säger ”Pianisten Alexandra Dovgan kan knappast kallas ett underbarn, för även om det är ett under, är det inte ett barn som spelar. Vad man hör är ett framträdande av en vuxen person”.

Bara 13 år gammal debuterar hon nu med Filharmonikerna. Trots sina unga år spelar hon med en naturlig självklarhet och är “ett med instrumentet”. Hon framför Beethoven på ett strålande sätt med ett klangligt djup, fin precision och mogen musikalisk medvetenhet.

I samarbetet med Ton Koopland och Filharmonikerna är hon lyhörd och följer dynamiskt med i musiken. Speciellt fint är att höra samspelet i partierna med pianissimo där orkester och Alexandra, väglett av Koopland, svarar varandra på ett oerhört fint och uttrycksfullt sätt.  

Som extranummer väljer Alexandra att spela en rörande enkel och varm version av Bachs ”Jesu bleibet meine Freunde” ur Kantat 147 i Myra Hess arrangemang. Under en ljuvlig stund får vi uppleva en skinande pärla från Ryssland som just nu erövrar världen och förutspås en lysande framtid inom musikvärlden.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.