Jag tycker om att arbeta in gamla minnen i möbler och hade nu ett guldläge då jag fått en stor kopparkittel av min farmor, en söndrig vävstol av min mor och hade kvar delar av min fars gamla bord jag fått för länge sedan.

Kopparkitteln kunde jag använda i sin helhet men både bordet och den trasiga vävstolen var jag tvungen att såga upp till material. Ideen var att såga upp både bordet och vävstolen men samtidigt behålla delar av den känsla de tidigare förmedlade.

Det första jag var tvungen att göra var att såga upp materialet i rätt storlekar och tjocklekar för att sedan limma ihop det till en skiva. Som ni ser är mitten en del av det gamla bordet, sedan kommer vävstolen av furu och på ytterkanterna delar av vävstolen i bok.

Efter limningen sågade jag ut en rund lucka. Jag funderade på olika typer av design men fastnade till slut på en enkel rund lucka som lyfts upp.

Mitt på luckan spikade jag fast den gamla skylten som en gång satt på vävstolen. Det synns samtidigt ganska tydligt att skivan kommer från tre olika typer av andra möbler, även om man behöver lite mer kunskap för att veta att det är just vävstolar.

Jag som bloggar heter Anton Nilsson och är i grunden slöjdlärare, träbildhuggare och konsthantverkare. Jag driver företaget Livshantverk. För mer information besök min sida.