I soprummet på jobbet hittade jag dessa underbara stammar. Det är Gullregn, sveriges giftigaste träslag, och hade ställts där eftersom eleverna på skolan inte får lov att arbeta i materialet. Jag lät det stå i soprummet ganska länge innan jag bestämde mig för vilket projekt jag ville göra.

Min inspiration kom från en föreläsning av Jordan Peterson, en amerikansk psykolog, som blandannat håller föreläsningar om myter och legender.

Jag började med att såga upp materialet i skivor, vilket var ett vansinne då virket var vridet och det fanns kvisthål överallt. Denna vildvuxenhet passade dock det uttryck jag försökte närma mig.

När allt limmats ihop och hyvlats slätt började jag skissa på ett motiv. Jag utgick från drakmyterna Peterson talat om och började skissa.

De drakmyter vi har i väst är ofta en metafor för den kamp mot mognad där hjälten dräper de delar av sig själv som är själviska och negativa för att mogna till en osjälvisk person.

Jag tycker om drakmyten just för att den visar allvaret i den processen. Att dräpa ett eldsprutande helvetesdjur som lever inom en. Det är inte lätt, det är inte självklart att man lyckas. Det är snarare såpass svårt att risken att falla in i självklagan, egoism och negativitet är väldigt stor.

Men de som lyckas vinner jungfrun, sin egen känsla av att vara obefläckad, god, vacker, i sin egen existens värdefull. Symbolen av jungfrun behöver, till skillnad från symbolen av hjälten, inte utföra yttre saker för att påvisa sitt värde. Detta blir den psykologiska vinsten om man dräper sin inre drake.

Jag skissade först upp mitt motiv på papper och började sedan skära in det i träet.

Jag som bloggar heter Anton Nilsson och är i grunden slöjdlärare, träbildhuggare och konsthantverkare. Jag driver företaget Livshantverk. För mer information besök min sida.