Hur ska samhället ta hand om äldre med missbruksproblem på bästa sätt? Forskare vid Lunds universitet har kartlagt boenden för äldre med aktivt missbruk. De här människorna passar inte riktigt in någonstans, och på många platser är de hänvisade till tillfälliga lösningar på olika härbärgen eller utomhus.
Antalet äldre, 50-plussare med ett långvarigt missbruk och inget eller litet intresse av att få behandling för sitt missbruk, blir allt fler i Sverige. En lösning som finns på flera orter är boenden som accepterar ett aktivt missbruk, antingen i form av omsorgsboende eller stödboende. Inget av alternativen erbjuder behandling.
Forskarnas rapport visar att det finns en frustration över hur man ska hantera dessa äldre personer. De passar varken in i den vanliga äldreomsorgen, inom hemtjänsten eller i missbruksvården och många kommuner efterfrågar stabila lösningar för dessa personer.
Tove Harnett som är forskare i socialt arbete tycker att de boenden som man undersökt är lovande verksamheter; att de i någon mån ger värdigheten tillbaka till människor som har farit illa i många år.
I undersökningen ingick 23 särskilda boenden där det inte ställs krav på att de som bor där ska sluta missbruka. På vissa boenden får man dricka och/eller använda droger på sitt rum medan andra inte tillåter det, men man får vara där även om man är onykter.
– Samhällets stöd för denna grupp missbrukande 50-plussare skiftar från behandling till skadereducering. Å ena sidan kan man se boendena som respekt för människors självbestämmande och att man ger folk som levt ett hårt liv en viss värdighet på äldre dagar. Å andra sidan kan man se det som ålderism, att man ger upp ambitionen att förändra efter en viss ålder, säger Tove Harnett i ett pressmeddelande.
Forskarna lutar ändå åt att särskilda boenden för äldre med missbruksproblem är rätt väg att gå, något som de flesta av hyresgästerna verkade vara eniga om.
Men det är utmanande miljöer, och de ska varken idylliseras eller målas ut som förskräckliga platser. Forskarna menar att det behövs uppföljning av både hyresgästerna och boendet.
– Vi har sett att det behövs mer uppföljning av verksamheten som pågår där, annars riskerar den allmänna miljön att bli tillåtande och gränslös på ett sätt som gör att människor far illa, säger Tove Harnett.
I studien undersökte forskarna två olika boendemodeller. Omsorgsboende där det finns personal på plats dygnet runt och de boende får ett socialt och medicinskt omhändertagande. Stödboende där de boende ska klara sig själva med visst stöd och tillsyn. Där finns det personal på dagtid som hjälper till med allt från matinköp till kontakt med myndigheter och läkarbesök.
