Kinas inflytande över Afrika diskuteras allt mer. Men den nuvarande fasen är bara en fortsättning på något som började redan på Maos tid. Det som började med militärt bistånd har allt mer övergått i vapenhandel och kinesisk maktprojektion.

Kinesiska kommunistpartiets (KKP) årtionden av påverkansarbete i Afrika betalade sig den 12 mars när man fick stöd av flera afrikanska länder i sitt fördömande av Australiens "människorättskränkningar" i ett uttalande inför FN:s människorättsråd.

Efter att KKP tog makten i Kina har dess militärakademi tränat inte mindre än sex afrikanska presidenter, åtta försvarsministrar, över 100 militärledare och en stor mängd militär personal.

Nanjings arméhögskola har hela fem före detta och nuvarande afrikanska presidenter bland sina alumner. Det är Samuel Nujoma, grundande president för Namibia; Jakaya Kikwete, Tanzanias fjärde president; Laurent Kabila, Kongos tredje president; Isaias Afwerki, Eritreas första och nuvarande president och Joao Vieira, tidigare president i Guinea-Bissau.

Dessutom gick Kongos tidigare president Joseph Kabila (son till Laurent Kabila) vid Folkets befrielsearmés försvarsuniversitet i sex månader innan han kallades tillbaka till landet av sin far på grund av omständigheter i landet. Joseph Kabila blev sedermera president efter att hans far blev mördad.

Förutom presidenterna så har KKP som sagt utbildat en stor kader av militärpersonal från olika afrikanska länder vid sina militärakademier.

Gratis hjälp under Mao Zedong

Under de senaste årtiondena har KKP:s militära bistånd till Afrika förändrats avsevärt. Under den första generationens ledare, Mao Zedong, fick Afrika gratis hjälp. Mao höll dörren stängd till USA och Sovjetunionen under större delen av sin tid vid makten, och han behövde närma sig de afrikanska länderna och andra länder i tredje världen för att kunna möta de två supermakterna.

1971 lyckades det kommunistiska Kina bli permanent medlem av FN:s säkerhetsråd, med hjälp av röster från 26 afrikanska länder. Med Maos ord: ”Det var våra svarta afrikanska bröder som fick in oss.”

Mellan 1964 och 1985 skickade KKP, i enlighet med Maos princip om gratis bistånd, 3 418 militära experter i 226 delegationer till 19 afrikanska länder, såsom Algeriet, Tanzania, Kongo, Zambia och Mali. KKP tränade 17 000 soldater, tog emot 3 022 personer som man utbildade militärt, och skickade olika team för att bistå länderna i deras industri- och infrastrukturprojekt.

Mindre avgifter under Deng Xiaoping

KKP:s andra generationens ledare riskerade isolering från det internationella samfundet och ekonomisk kollaps. Deng Xiaoping blev den som på allvar fick Kina att närma sig USA. På 80-talet justerade Deng det militära biståndet till Afrika så att man började förhandla och ta ut rimliga avgifter, samtidigt som visst bistånd fortsatte att vara gratis. Vapenförsäljningen ökade gradvis.

Under de kommande 30 åren sålde KKP militär utrustning till afrikanska länder, bland annat flygplan, stridsvagnar, infanterifordon och eskortbåtar. De köptes främst av Egypten, Tanzania och Algeriet.

Vapenhandel under Jiang Zemin

Högst upp i KKP:s tredje ledargeneration satt Jiang Zemin, som kom till makten efter att ha genomfört den blodiga attacken på Himmelska fridens torg 1989. Han förstod inte bara hur politiskt viktiga länderna i tredje världen var för Kina, utan såg även de enorma affärsmöjligheterna.

1996, efter att ha besökt sex afrikanska länder, föreslog Jiang en strategi som gick ut på att utveckla marknaderna i Afrika, Latinamerika, Sydostasien och andra utvecklingsländer, men även östeuropeiska länder och tidigare sovjetrepubliker. I och med detta gick KKP:s militära bistånd över i vapenexport.

2013 sade Chen Hongsheng, ordförande för Kinas största vapenhandlare, Poly Group, i en intervju med den kinesiskspråkiga tidskriften Talents att export av vapen och utrustning var en viktig del av KKP:s diplomati. KKP behövde sälja utrustning för att kunna köpa upp resurser i andra länder.

Enligt Chen Hongsheng hade Poly Group vid den tiden redan förvärvat tiotusentals kvadratkilometer mark med oljefyndigheter i Afrika.

I Poly Groups CSR-rapport från 2013 kan man läsa att Poly Technologys militära exportkontrakt uppgick till drygt fem miljarder dollar, vilket utgjorde hälften av Kinas totala militärexportkontrakt det året. De kontrakt som gällde Afrika var värda över en miljard dollar.

Högteknologiska vapen under Xi Jinping

Efter att Xi Jinping kom till makten har KKP:s allra mest avancerade vapen börjat dyka upp på militära vapenmässor. Vapen som stridsflygplanet Xiaolong, olika eskortfartyg, raketramper och drönare har exporterats till Afrika.

Enligt Sverigebaserade Stockholm International Peace Research Institute (SIPRI), så handlade de 25 största globala vapenhandlarna år 2019 för sammanlagt 361 miljarder dollar. Av detta stod USA för 61 procent, men näst störst var Kina, med 16 procent. SIPRI:s siffror visar att mellan 2016 och 2020 gick 16 procent av Kinas vapenexport till Afrika. 2014–2018 var de mest intensiva åren, då siffran var 20 procent.

Den nya Afrikastrategin: utlandsbaser

En stor omorientering i KKP:s Afrikastrategi kan spåras till toppmötet i China-Africa Cooperation Forum som hölls i Johannesburg i Sydafrika i december 2015.

Vid toppmötet erbjöd Xi Jinping de afrikanska länderna rejäla gåvor, såsom en treårig plan som innefattade freds- och säkerhetssamarbete och finansieringsstöd på 60 miljarder dollar.

I juli 2017 etablerade KKP en militärbas i Djibouti på Afrikas horn. Den omfattar 0,4 kvadratkilometer och kan hysa upp till 10 000 soldater, inklusive vapenlager, underhåll av båtar och helikoptrar, fem kommersiella kajplatser och en militär skeppsdocka.

Djibouti är huvudådran för maritim handel mellan Europa, Mellanöstern och Sydasien, och startpunkten för militära operationer på den afrikanska kontinenten. Därför har USA, Frankrike, Japan och Italien militärbaser där, och för USA:s del är det deras enda permanenta militärbas i Afrika.

KKP hävdar att deras bas bara är till för ”logistiskt stöd”, men den betraktas allmänt som en stor strategisk åtgärd. Peter Dutton, professor i strategiska studier vid Naval War College i Rhode Island i USA, sade till New York Times att det här beror på att det är KKP:s första militärbas utomlands.

Enligt en artikel i Voice of America från 2018 kan Djibouti komma att överföra kontrollen över containerterminalen Doraleh till KKP. USA:s dåvarande högsta militära ledare för dess styrkor i Afrika sade att om KKP får kontroll över den här hamnen kan det få allvarliga konsekvenser för USA:s möjligheter att försörja sina baser i Djibouti, liksom flottfartyg i området.

I januari 2020 avvisade Djibouti ett domslut i London Court of International Arbitration om att lämna tillbaka kontroll över containerterminalen till den globala hamnoperatören DP World. Djibouti tog tidigare över i två år och lät då en kinesisk statlig aktör bygga en separat terminal för den växande afrikanska marknaden.

Afrika viktigt för KKP:s globala ambitioner

Enligt den USA-baserade Kinakommentatorn Li Yanming är Afrika en viktig del av KKP:s ”enade front” för att främja dess globala dominans. I en intervju med Epoch Times sade Li att allt fler kan se KKP:s globala ambitioner, hur man projicerar sin militära makt i Afrika, men även tränger in ekonomiskt, politiskt och ideologiskt.

Enligt Li handlar KKP:s lyckade expansion i Afrika om att man har betalat afrikanska dignitärer enorma summor pengar. Afrikanska diktatorer har också kunnat stärka sitt styre med hjälp av KKP.

När västländer erbjuder bistånd till Afrika kräver man ofta att länderna ska utveckla mänskliga rättigheter, pressfrihet och demokratiska värden. Det är inte alla afrikanska ledare intresserade av. KKP ställer inga sådana krav vilket har lett till att många afrikanska länder vänder sig till dem, enligt Li.

Dessutom, menar Li, så kan man nu se hur USA, i det nya kalla kriget med Kina, leder internationella styrkor för att försöka begränsa Kina i Sydkinesiska sjön, runt Taiwan och Korea. Samtidigt marknadsför KKP öppet sina militära landvinningar i Afrika för att skrämma sina rivaler.

Li menar att KKP:s militära ambitioner inte bör underskattas. Enligt honom utkämpar partiet i själva verket en existentiell dödskamp, och kan därför förväntas agera desperat. I den nuvarande rivaliteten med USA har Afrika blivit både ett viktigt slagfält och i vissa fall en viktig allierad.

Visste du att vi även finns som papperstidning med veckoutgåva? Svenska Epoch Times – en traditionell nyhetstidning med klassisk, objektiv journalistik. Teckna din provprenumeration på papperstidningen idag – endast 99kr – klicka här för mer information.