Den inom genren berömda Ludovica Rambelli Teatro framförde en magisk och vacker föreställning. De sju scenartisterna skapade tablåer med sina kroppar och hänförde med närvaro och precision.

De som besökte Finska kyrkan i Gamla stan i Stockholm lördagen den 5 juni fick uppleva något utöver det vanliga. Ludovica Rombelli Teatro från Italien framförde Tableaux Vivants – Caravaggio (A)live. Föreställningens undertitel var La conversione di un cavallo (En hästs omvändelse) och var en del av den årligt återkommande Stockholm Early Music Festival, och kunde ses både on-site och on-line. Festivalens konstnärlige ledare Peter Pontvik var på plats och hälsade publiken välkommen.

Ludovica Rambelli Teatro grundades 2006 i Neapel av teaterdirektören Ludovica Rambelli. Gruppen arbetar med att bevara och presentera Rambellis intuitiva forskningsarbete kring Tableaux vivant. Tekniken var populär under 1700-talet och är en scenkonst där artisterna tillsammans skapar levande bilder, likt ett stilleben med människokroppar. Bild- och teaterkonst samverkar på ett raffinerat sätt. I den här uppsättning ligger den italienska barockmålaren Caravaggios konstverk till grund för de bilder som visas på scen. Under den 40 minuter långa föreställningen visas 23 av hans konstverk.

Finska kyrkans 1600-tals barockarkitektur och den stora altartavlan Kristi uppståndelse från efterföljande sekel var den perfekta inramningen. Solen strålade in genom de stora fönstren och gav ljus och rymd åt föreställningen. Utspritt på golvet låg en mängd tygskynken i rött, svart och vitt tillsammans med annan rekvisita. Det var en vacker bild som fascinerade och skapade intresse för vad som skulle framföras. Det bildades ett gemensamt scenrum för publik och artister som gav en annan upplevelse än tittskåpsteatern.

När de sju scenartisterna kom in på scenen skapades en rörelse och ett flöde som aldrig stannade av under föreställningen. Med enkla svarta och vita kläder som grund transformerades artisterna till olika gestalter med hjälp av tygskynken. T-tröjornas ärmar och byxornas ben kavlades upp och drogs ner under de olika tablåerna. Publiken fick följa förvandlingen och mitt framför ögonen skapades ett nytt verk snabbt och effektivt. Som en viktig del av föreställningen var den inspelade musiken av J.S. Bach, A. Vivaldi, W.A. Mozart och J. Sibelius. Musiken förstärkte den sinnesstämning de olika tablåerna förmedlade. Speciellt Bach och Vivaldis barockmusik berörde på djupet och skapade en klangvärld som matchade väl Tableaux Vivants.

Det fanns en rytm i föreställningen som var märkbar och intressant. Inför varje tablå byggdes det upp energi som kulminerade i en accelererande rörelse som stannade av i den helt stilla tablån. Under en viss tid kunde publiken uppleva bilden på ett liknande sätt som på en vanlig konstutställning och tillägna sig verkets berättelse, skönhet och kraft. Lika snabbt som bilden skapades, lika snabbt upplöstes den. I några tablåer ingick svåra lyft och akrobatiska poser som genomfördes smidigt och mästerligt. Föreställningen var en kollektiv manifestation och ingen av artisterna hade huvudrollen, istället förändrades vem som var i fokus.

Det som var påfallande under hela föreställningen var att scenartisterna var mycket samspelta och med en imponerande precision kunde skapa olika karaktärer och tablåer med hjälp av sina kroppar och rekvisitan. Mellan de olika bilderna höll artisterna ett neutralt ansiktsuttryck, för att precis när tablån framfördes gestalta karaktärer med olika känslouttryck. Med skicklighet använde artisterna sina kroppar, ansiktsuttryck och ögon för att återskapa Caravaggios konstverk. Med närvaro och intensitet skapades bilder av stor skönhet. Det var fascinerande att uppleva sju kroppar på scen som kläddes av och kläddes på, men som inte sexualiserades utan fick vara människokroppar i sin enkelhet och perfektion. Det var avskalat och vackert, och väldigt mänskligt.  

Flera av tablåerna baserades på religiösa motiv som återspeglade innerlighet och andlig hängivenhet. Andra hade en mer profan karaktär, där våldsamma scener med vapen förekom. Kontrasten ljus och mörker, godhet och ondska, återspeglades i föreställningen på ett raffinerat och tänkvärt sätt. Människan i sin utsatthet och nakenhet är en varelse mitt emellan himmel och helvete, med möjlighet att välja sin egen livsväg och framtid. I föreställningen symboliserades ljuset bland annat av änglar i olika skepnader, som genom parlyft skapade en illusion av att de flög. Den enkla men viktiga ljussättningen skapade skuggor och dramatiska effekter à la barocken.

Tableaux Vivants - Caravaggio (A)live, La conversione di un cavallo var en väl avvägd, vacker och ytterst professionell scenframställan av barockvärldens symboler, berättelser och bildkompositioner. De genomgående färgerna rött, svart och vitt var som en metafor för liv, död och andlighet. Som en betraktelse över livet gav föreställningen en meditativ och andlig upplevelse som man längtar tillbaka till och vill uppleva igen.

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!