"Arma virumque cano..."

...Dessa tre ord – "Vapen sjunger jag om och hjälten..." (Ingvar Björkesons översättning) – öppnar en av de stora klassikerna i västerländsk litteratur, Aeneiden. På uppdrag av kejsar Augustus skrev Pubilus Vergilius Maro ett epos om grundandet av det romerska folket, en dikt som tar hjälten Aeneas från erövringen av Troja, där han föddes, till den italienska halvön, där hans ättlingar kommer att grunda staden Rom.

Med Homeros "Iliaden" och "Odyssén" som förebild återskapar Vergilius Trojas fall; Aeneas vandringar runt Medelhavet; hans kärleksaffär med Dido, drottning av Kartago – staden som en dag skulle bli Roms dödsfiende; och till slut landar hjälten på Italiens kust där han krigar för att säkra sitt folks hemland.

Det här är ett extraordinärt verk med sina 9896 rader, nästan alla skrivna i daktylhexameter. Vergilius skapar en hjälte som vi kan identifiera oss med. Han är en man som skakar av rädsla under stormen och ändå har modet att gå ned i underjorden för att besöka sin far. Aeneas älskar Dido, men när guden Jupiter beordrar honom att överge henne och återuppta sina resor förbereder han sig i hemlighet, döljer sina intentioner från drottningen likt många rädda män som glider bort från en kvinna.

Och med Dido ger Vergilius oss en kvinna som är levande även i modern tid, en mäktig dam som kämpar för att grunda och bygga Kartago, en drottning som dirigerar hundratals projekt och ändå förblir en kvinna som kan ge sig själv helt och hållet till mannen hon älskar.

Aeneiden blev en slags bibel för antikens romare. Långt in på renässansen fanns det läsare som använde den för att praktisera stoikemanti (jfr "bibliomanti", reds anm) – öppnade boken på måfå och läste en passage för att spå framtida händelser.

Dess inflytande på litteraturen var enormt. Augustine var en ung man som grät över Didos död. Och det är förstås Vergilius som gör Dante sällskap genom helvetet och skärselden.

Aeneiden fungerade också som en spegel för män i romarriket. De kunde titta i spegelglaset och jämföra sig själva med denna antika hjälte. Var de värdiga ett imperium? Var de modiga och uthålliga? Utövade de likt Aeneas vissa dygder? Respekterade de traditionen och gudarna?

Liksom romarna kan vi moderna människor inspireras och dra lärdomar från Aeneiden. Här är bara några av dem:

"Pietas"

Vergilius kopplar detta ord till Aeneas redan i rad 10 i dikten och refererar åtskilliga gånger till sin hjälte som Pius Aeneas. Det engelska ordet "piety" (hänsyn, vördnad, fromhet, pietet) kommer från "pietas" men vanligen associerar vi pietet med religiositet. För romarna hade pietas emellertid en mycket djupare innebörd: vördnad för gudarna, ja, men även att vörda sin familj, seder och traditioner.

Konceptet pietas ljuder genom hela Aeniden. Exempelvis under tumultet när de flydde från Troja. Aeneas tar med sig sin far Anchises, sin son Ascanius och hemmets skyddsgudar, penaterna i säkerhet men separeras från sin hustru Kreusa. Han återvänder till den brinnande staden och letar frenetiskt efter henne. Eftersom hon har dött framträder hon för honom i form av ett spöke och befaller honom att lämna henne, leta sig fram till Italien och gifta om sig.

I en händelse långt senare, när han besöker underjorden, uppvisar Aeneas återigen den pietas som han förädlat in i benmärgen. Han ser att några själar inte har tillåtelse att passera floden Styx. Sierskan informerar honom om att det här är de själar som har misslyckats med att få en ordentlig begravning med dess sed och praxis. När Aeneas ser sin drunknade rorsman Palinurus bland dem sörjer han djupt sin kamrat.

"Virtus"

För romarna betydde "virtus" att utöva manliga ideal: mod, en stark karaktär och en önskan att nå högre. Aeneas förkroppsligar virtus. Han är en man av "dignitas", en modig krigare som behandlar andra med respekt, sätter sina medmänniskor framför sina egna intressen och rättar sig efter gudarnas och ödets vilja.

Vergilius beskriver honom som en oberoende man som är hängiven sitt uppdrag. När dikten utvecklas ser vi Aeneas växa i den rollen. Ibland gömmer han sin förtvivlan och uppmuntrar sina män med ord och som exempel.

Aeneas var inte perfekt. Ibland överilade han sig, förlorade tillfälligt sin vision om ett hemland i sin förveckling med Dido, och var obarmhärtig mot Turnus, fiendens i Latiums ledare. För romarna verkade emellertid Aeneas, såsom Vergilius skapade honom, utan tvekan vara en närapå idealisk man och ledare.

"Familia"

Aeneas vördnad, hans pietas, för det förflutna och framtiden symboliseras i den underbara bilden som Vergilius målar av hans flykt från Troja. Förutom att han har tagit med sig penaterna på flykten bär han sin far på ryggen och håller sin sons hand.

Romarna vördade sina förfäder, hade helgedomar över dem i sina hem och hyllade dem under "Parentalia" då de besökte gravarna för dem som hade gått bort före dem och hällde dryckesoffer i form av vin i jorden. De visade också djup omsorg för sina barn. De mer välbärgade familjerna såg till att deras söner, och ibland till och med några av deras döttrar, fick så bra utbildning som möjligt.

Här har vi bara skrapat lite på ytan av vad man kan få ut av Aeneiden. Om du bestämmer dig för att tackla denna klassiker på engelska rekommenderar jag Robert Fagles översättning, som jag använder i min litteraturundervisning. Om du inte har tid att läsa dikten i sin helhet så anses de första sex böckerna vara de bästa, enligt de flesta lärda.

På sin dödsbädd, med Aeneiden fortfarande oavslutad, begärde Vergilius att bränna manuskriptet då han ansåg att det inte var värdigt att publiceras. Augustus bortsåg från denna uppmaning och beordade att boken skulle publiceras snabbt, med så få redigeringar som möjligt, och därmed ge oss andra en oersättlig skatt av västerländsk civilisation.

Jeff Minick har fyra barn och en växande skara barnbarn. I 20 år undervisade han i historia, litteratur och latin på seminarium för elever med hemundervisning i Asheville, North Carolina i USA. Idag lever och skriver i Front Royal, Virginia. Du kan följa hans blogg på JeffMinick.com. 

Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.