Du är en idiot! Jag hatar dig! Den femåriga dottern var riktigt upprörd vid middagen häromkvällen när jag inte ville hämta köttbullarna på köksbänken åt henne. Efter diverse okvädningsord från henne lämnade jag bordet och lät henne äta klart ensam.

Senare på kvällen frågade jag: ”Förstod du varför jag blev ledsen förut?”
Hon svarade: ”Ja, jag vet mamma. Du behövde mer kärlek och respekt.”

Det finns en finess med att koppla ihop känslorna med de egna behoven, istället för att skuldbelägga andra för att jag känner som jag gör.

En del människor tror att det är andra människors agerande som gör dem arga, ledsna, besvikna osv. Det tror inte jag. (Och inte min dotter heller.) Jag tror att andra människors agerande ibland väcker behov i mig. När mitt behov av respekt och kärlek inte är tillgodosett känner jag mig ledsen.

Men är det här inte bara en lek med ord? Säger jag inte i själva verket ändå att det var min dotter som gjorde mig ledsen? Nej, för om det var hon som gjorde mig ledsen genom att kalla mig idiot och säga att hon hatar mig så skulle jag ju bli ledsen varje gång hon säger det. Och det blir jag inte. Ibland bekommer det mig inte alls. Ibland blir jag arg. Och ibland rent av road. Så varför varierar min reaktion? Jo, därför att mina behov varierar! Just den här kvällen behövde jag mer respekt och kärlek än jag behöver vid vissa andra tillfällen. Därför blev jag ledsen.

Det ger mig kraften att handla för att tillgodose mina behov, istället för att vänta på att den andra människan skall förändras.

Det finns en finess med att koppla ihop känslorna med de egna behoven, istället för att skuldbelägga andra för att jag känner som jag gör. Det ger mig kraften att handla för att tillgodose mina behov, istället för att vänta på att den andra människan skall förändras. När jag tänker att jag behöver mer kärlek och respekt, då kan jag själv agera för att få de behoven tillgodosedda. Jag kan hitta någon annan i min omgivning som är villig att möta mina behov, eller så kan jag kanske möta dem genom att försöka ge mig själv kärlek och respekt. Om jag istället tänker att det är min dotter som gör mig ledsen så följer av det att jag behöver vänta på att hon skall ändra sitt beteende. Den väntan kan bli väldigt lång …

Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.