Målvaktsrollen är den som genom åren förändrats och utvecklats mest i fotbollslaget. Från början fanns han inte ens utmärkt i laguppställningen. I dag har bollmotaren bland annat blivit en schackpjäs för tränare som vill fördröja spelet. Vägen dit har varit lång och ingen annan position i laget har fått sina villkor omformade på samma sätt.
Historien om fotbollssporten börjar i London, för jämnt 160 år sedan, på värdshuset Freemasons’ Tavern vid Lincoln’s Inn Fields. Hösten 1863 hade tidens utövare av fotbollsspelet flera sittningar där för att slutligen spika en gemensam regelbok. Lincoln’s Inn Fields ligger mellan t-banestationerna Holborn, Chancery Lane och Temple.
Det var segslitna förhandlingar mellan fraktioner med olika bakgrund och olika inställning till vad som skulle kallas fotboll. Alla hade uppfostrats med sin egen variant av spelet internt på respektive public school. Resor för att möta andra skolor förekom inte. I så fall hade häst och vagn varit alternativet. Järnvägens utbyggnad låg i sin linda.
Därför var fotboll något som varje skola höll på med, men som också hade sina lokala egenheter. Att det var så blev uppenbart när studenter som gått vidare till universiteten i Oxford och Cambridge kom överens om att spela ”fotboll”. När så skedde visade det sig att man knappast var överens om vad man menade med ”fotboll”.
Inte ens bollen var gemensam. Mestadels var den rund. Men det fanns skolor i gruppen som använde en oval boll. Det var här sprickan uppstod. Staden Rugby i Warwickshire – inringad av Leicester, Coventry och Northampton – hade (och har) en skola där man använde den ovala bollen, som greppades under ena armen, samtidigt som deras regler medgav att det var tillåtet att stoppa motspelare med hjälp av så kallad hacking, att sparka ned vederbörande. Rugbyskolans egen version hade uppstått 1823, när eleven William Webb Ellis tog upp bollen och sprang i mål med den. Han varnades självklart för tilltaget. Men snart accepterades det som en del av spelet och i dag finns en minnesplatta där det skedde och en ny sport föddes.
Hacking passade för spelet i Rugby därför att man där spelade på ett fält med mossa och relativt högt gräs. Den lokala egenheten gjorde att få råkade illa ut trots att det sparkades ganska vilt. Rugbyfolket såg sin egen variant som den enda och under mötena på Freemasons’ Tavern framgick det ganska snart att de båda olika disciplinerna inte skulle gå att förena.
Rugbyfolket reste sig och gick därifrån. De hade redan sin regelbok på skolan (sedan 1845), som stipulerade 15 spelare per lag. Senare (1895) uppstod en schism inom rugbysporten, som gav upphov till Rugby Union med 13 man och professionellt spel. Rugby har än i dag sin förankring högre upp i samhället än fotbollen, arvet från public school-miljön lever fortfarande.
Det intressanta med den ursprungliga sprickan mellan Association Football (soccer) och Rugby Football (rugger) är att inte någondera hade en målvakt. Rugbyn har en karaktär som aldrig öppnat för behovet av en sådan spelare medan soccer snart skulle avdela en man för uppgiften.
Det som från början inte funnits skulle snart bli den mest specialiserade positionen i ett fotbollslag. Vi har vant oss vid att målvakten är lätt igenkännlig (avvikande färg på tröjan), att han härskar i straffområdet och att han därför behöver vara modig, akrobatisk och utrustad med ett säkert grepp. I begynnelsen gällde ingenting av detta.
Staden Sheffield hade länge en egen regelbok. Man var lite eljest i stålstaden och framhärdade länge i att fyra spelare krävdes för att det inte skulle vara offside (allmänt sett var det tre fram till 1925). Ordet goal-keeper ingick i Sheffield-reglerna från 1867, men termen syftade inte på en särskild spelare, utan snarare på ”that player on the defending side who for the time being is nearest to his own goal”. När målvaktens roll definierades på det sättet hade han inte fördel av att få ta bollen med händerna. Han var en sista utpost som tog hand om förlupna bollar i dåtidens engelska dribbling game, som helt och hållet handlade om att bollhållaren skulle ta sig igenom på egen hand.
En titt på fotbollens tidiga lagbilder ger besked om att målvakten inte hade någon särskilt utmärkande utrustning. Han hade faktiskt samma dräkt som övriga spelare. En titt på ett dåtida match-card (ett tidigt program) visar att tidiga kännetecken på spelarna kunde bestå i avvikande färg på mössan (1870-talets toppluvor) eller strumporna. Siffra på ryggen kom inte förrän i slutet av 1930-talet.
