"Att jag skickade tillbaka pappa till Wuhan känns som att jag sände honom in i döden", säger Zhang. Idag vill han sätta upp ett minnesmonument för alla som fallit offer för viruset, men hotas och övervakas av regimen för sitt initiativ.

Ända sedan virusutbrottet startade i den kinesiska staden Wuhan har det verkliga dödstalet varit okänt. De kinesiska myndigheterna har från dag ett dolt de verkliga siffrorna för allmänheten, och tonat ner allvaret.

Därför var Zhang, som växte upp i Wuhan men senare bosatte sig i Shenzhen i södra Kina, fortfarande i mitten av januari fullkomligt omedveten om virusets snabba spridning och farliga natur.

Ovetandes om riskerna tog Zhang sin pappa, som då bodde hos sonen, tillbaka till Wuhan för vård efter en fallskada. På sjukhuset blev pappan smittad av KKP-viruset, vanligen kallat det nya coronaviruset, och dog en kort tid därpå.

– Om någon hade berättat för mig att virusutbrottet var allvarligt hade jag aldrig tagit pappa till Wuhan, säger Zhang.

Smittad på sjukhus

I början av 2019 tog Zhang med sig sin 76-årige pappa från Wuhan till Shenzhen för att han skulle bo hos Zhang.

Den 15 januari föll Zhangs pappa och bröt benet. När Zhang hörde sig för om behandlingsalternativ fick han veta av myndigheterna att pappan kunde få gratis vård i Wuhan, men behövde betala för behandlingen i Shenzhen.

Ända fram till senare delen av januari sade myndigheterna i Wuhan till allmänheten att virusutbrottet kunde förbyggas och kontrolleras, och att risken för smitta mellan människor var låg.

Zhang, som inte förstod den verkliga situationen i Wuhan, åkte den 16 januari tillbaka till hemstaden med sin pappa, som dagen därpå fick behandling för sina skador på sjukhuset.

– Wuhan var som vanligt vid den tiden. Vårdpersonalen bar inte skyddskläder och människor hade inte på sig munskydd, berättar Zhang.

Efter en tid på sjukhuset fick Zhangs pappa feber. Hans tillstånd förvärrades för var dag, och den 30 januari blev han diagnosticerad med KKP-viruset. I samma veva började plötsligt all vårdpersonal på sjukhuset att ha på sig skyddskläder och annan skyddsutrustning, minns Zhang.

Två dagar senare flyttades hans pappa till en isoleringsavdelning på sjukhuset, där många andra covid-19-patienter behandlades.

– Jag visste inte ens att det fanns en speciell avdelning för covid-19-patienter, och inte heller när den hade inrättats. Men en sak är säker, sjukhuset behandlade covid-19-patienter och pappa blev smittad på sjukhuset, säger Zhang.

Efter att ha behandlats i många timmar på isoleringsavdelningen dog Zhangs pappa. Kroppen hämtades av Wuchangs begravningskapell, och Zhang tilläts inte ens att se sin pappa innan kroppen kremerades.

Askurnor och övervakning

I slutet av mars började Wuhans myndigheter tillåta anhöriga att hämta upp urnorna med sina närståendes aska från begravningskapellen. Tidigare hade ingen, till följd av nedstängningen av staden, tillåtits besöka kapellen.

Zhang berättar att myndigheterna krävde att alla anhöriga som besökte begravningskapellen skulle åtföljas av myndighetspersonal.

– I kinesisk kultur är det en mycket privat sak att hämta och begrava askurnan … Ingen vill att en främling ska närvara, säger Zhang.

Zhang tror att anledningen var att myndigheterna ville hindra de anhöriga från att prata med varandra, så att de inte skulle sprida information om virusutbrottet.

Alla bevis för utbrottets omfattning skulle också bort.

– Myndigheterna tvingade oss att hämta och begrava urnorna … Många av oss bojkottade den här påtvingade regeln och hämtade inte urnorna, säger Zhang.

Det här gällde även honom själv.

En dag i slutet av mars fick Zhang ett telefonsamtal från Wuhans säkerhetstjänst. Av misstag trodde uppringaren att han var en kollega och började prata om hur de skulle kontrollera Zhang.   

Uppringaren nämnde privata meddelanden som Zhang hade skickat till släktingar och vänner, och hur myndigheterna censurerade hans meddelanden. På Zhangs mobilapp såg det fortfarande ut som att meddelandet hade skickats, men mottagaren skulle inte få det.

– De [myndigheterna] hjälpte mig inte att lösa mina problem, istället övervakade de mig och blockerade mina telefonsamtal … och andra kan inte längre se mina inlägg på sociala medier, säger Zhang.

Den 8 april återvände Zhang till Shenzhen och sitt arbete.

Minnesmonument

Väl hemma bestämde sig Zhang för att samla in pengar till ett minnesmonument i Wuhan, för att hedra dem som fallit offer för viruset.

– Monumentet är till för att sörja våra släktingar, och att påminna människor så att de inte glömmer den här händelsen, säger Zhang. Det borde också varna myndigheterna att de ska ge ut information om utbrott i tid … Om inget förändras kommer samma katastrof att hända igen. 

Efter det att Zhang börjat organisera insamlingen har han kallats in till polisen i Shenzhen två gånger. Första gången, den 29 april, förbjöd polisen honom att posta inlägg på sociala medier.

Den andra gången, den 4 maj, tvingade polisen honom att ta bort en chat-grupp på Wechat som han skapat för anhöriga och vänner till de som dött av KKP-viruset. Men Zhang låter sig inte stoppas.

– Jag är inte rädd, säger Zhang. Regimen tog livet av den jag älskar. Hur skulle jag kunna vara tyst? Hur kan jag låta bli att uttala mig öppet och ställa de ansvariga till svars?

Zhang säger att vissa medlemmar i hans chat-grupp befinner sig i Wuhan, och även de pressas av polisen.

– De blev tillsagda [av polisen] att de inte skulle övervakas om de höll tyst i en månad.

Zhang säger att han trots hoten och påtryckningarna inte tänker ge upp sina planer. Och om han inte kan samla in tillräckligt med pengar så att det räcker till ett minnesmonument kommer han istället att använda pengarna till att hjälpa släktingar till de bortgångna på andra sätt.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.