År 1600 fick Caravaggio i uppdrag av Tiberio Cerasi att måla Paulus omvändelse på vägen till Damaskus. Det är en målning som kan säga något även till den moderna betraktaren.

Saul från Tarsus, som fick namnet Paulus när han konverterade till kristendomen, var en judisk man från Anatolien och medlem i den religiösa sammanslutningen fariséerna. Som farisé trodde Saul på livet efter döden och vikten av judiska traditioner. Han studerade flitigt Bibeln på hebreiska.

Under första halvan av livet förföljde Saul anhängare av den kristna rörelsen. Det finns inga bevis för att förföljelsen av kristna hade grund i fariseismen men Saul kan ha ansett att konvertanter vanvördade de judiska traditionerna.

Sauls förföljelse av kristna bestod i arresteringar, förnedring och utrotning. Han reste till synagogor för att straffa judar som accepterade Jesus som Messias. Saul bevittnade också när en mobb stenade en man vid namn Staffan, som var en av de sju kristna diakonerna som ledde hjälpaktionerna för andra förföljda kristna. Saul stöttade mobbens agerande.

På väg till Damaskus för att fortsätta förföljelsen av kristna fick Saul en uppenbarelse av Jesus: 

"Saul, som ännu ra­sa­de av mord­lust mot Her­rens lärjung­ar, gick till överste­prästen och bad att få med sig brev till sy­na­go­gor­na i Da­mas­kus: om han fann några som hörde till Vägen, män el­ler kvin­nor, skul­le han få fängs­la dem och föra dem till Je­ru­sa­lem. Men när han på sin re­sa närma­de sig Da­mas­kus om­gavs han plöts­ligt av ett bländan­de ljus­sken från him­len. Han föll till mar­ken och hörde en röst som sa­de till ho­nom: 'Saul, Saul, varför förföljer du mig?' Han fråga­de: 'Vem är du, her­re?'  '– Jag är Je­sus, den som du förföljer.'" (Apg 9:1-30)

De som befann sig i närheten kunde inte se vem det var Saul talade med. Efter visionen blev Saul blind och varken åt eller drack under tre dagar. Jesus visade sig för en man vid namn Ananias och sade åt honom att stämma träff med Saul som nu var Jesus "utvalda redskap". Ananias mötte Saul, som fick synen tillbaka när Ananias vidrörde honom. Saul döptes, konverterade till kristendomen och bytte namn till Paulus.

Caravaggios målning

Caravaggio skildrar ögonblicket när Paul faller av sin häst och får den gudomliga uppenbarelsen. Konstnären använder sig av tenebroso för att organisera ljuseffekterna i bilden. Tenebrism är en variant av klärobskyr med dystert mörkt och extremt ljus för att skapa drama och emotion i målningen.

De tre figurerna i kompositionen ser ut att vara belysta av en spotlight i en annars mörk miljö. Med ljusets hjälp organiseras kompositionens hierarkiska element. Hästskötaren i bakgrunden är det minst viktiga elementet och har minst ljus på sig. i jämförelse är hästen mer belyst, har större kontrast och verkar vara närmare betraktaren. Paulus har mest ljus på sig i förgrunden.

Med handen vid betslet leder hästskötaren hästen mot höger i bildytan. Han pekar också på marken. Paulus ligger på marken med armarna utsträckta och ögonen slutna som om han upplevde uppenbarelsen av Messias. Hans armar är utsträckta som om han ville hålla kvar vid den gudomliga visionen och aldrig släppa den.

Såväl hästen som hästskötaren verkar emellertid oberörda av Paulus fall. De beter sig som om ingenting hänt. Hästen ser till och med ut att kliva över Paulus. Paulus har sitt livs erfarenhet och ingen eller inget i målningen verkar bry sig det minsta.

Varför avbildar Caravaggio häst och hästskötare så oberörda? Antyder det att Paulus vision är personlig och isolerad? Är Paulus inte längre en del av den här världen när han blivit Jesus "utvalda redskap"?

Hästen och hästskötaren kanske kliver över Paulus där han fallit till marken, men det är svårt för oss betraktare att gå förbi. Kompositionens inramning gör att de tre figurerna fyller upp bildytan. Caravaggio förkortade Paulus kropp och tvingade nästan in den i betraktarens rymd.

Konsthistorikerna Steven Zucker och Beth Harris föreslår att den här graden av förkortning och tenebristisk realism var Caravaggios försök att föra in det gudomliga i den här världen.

"Det är så mycket förkortning här, inte bara Paulus kropp är förkortad: svärdet är förkortat, hästen är förkortad. Därför kommer allting nära oss. Under renässansen såg vi ofta ett avstånd mellan människovärlden och den gudomliga världen. Men här är Paulus närvarande i vår värld." (fritt översatt)

Caravaggio använder sig av förkortning för att åstadkomma en trompe l'oeil-effekt som får det att se ut som om Paulus befinner sig i betraktarens rum. Trompe l'oeil är franska för "lura ögat". Tekniken användes ofta i stilleben för att få det att se ut som om föremål var så verkliga att de faktiskt existerade.

Ville Caravaggio med sin realism få oss att känna oss närmare det gudomlig? Varför använde han sig av tenebrism och förkortning för att åstadkomma trompe l'oeil-effekten som får det att se ut som att det gudomliga finns i vår fysiska värld?

Det gudomliga här och nu

Idag är inte alla människor religiösa men det betyder inte att religiösa läror inte kan förse oss alla med lärdomar. Caravaggios presentation av Paulus konvertering kan lära oss att förbättra oss.

Caravaggios målning påminner mig och att vi gör saker som vi inte är stolta över i livet. Vi kanske medvetet eller omedvetet skadar andra. Först kanske vi hittar sätt att rationalisera och berättiga vårt agerande. Men förhoppningsvis upptäcker vi smärtan vi orsakar innan vi skadar någon eller något på ett sätt som vi kommer att ångra.

Det krävdes ett gudomligt ingripande för att hindra Paulus från att orsaka mer lidande. Det gudomliga ingripandet började emellertid med att Jesus frågade: Varför förföljer du mig? Det vill säga, han frågade: Varför?

Att börja med att fråga "varför" och ifrågasätta vårt eget beteende kan vara tillräckligt för att chocka oss och få oss att se hur våra handlingar påverkar andra negativt: "Varför gör jag så här?". Den här chocken ka leda oss bort från dåliga vanor som orsakar skada. Världen kanske fortsätter som vanligt men vi har alla förmåga att separera oss själva från tankar och handlingar som skadar andra.

Att se på våra handlingars negativa effekter kan få oss att reflektera över vårt eget beteende. Sedan kan vi förhoppningsvis göra de nödvändiga förändringarna som får det gudomliga att finnas i vår värld.

Konst har en oerhörd förmåga att belysa det vi inte kan se, så att vi kan fråga oss: "Vad betyder det här för mig och för andra som ser det?" "Hur har det influerat det förgångna och hur kan det influera framtiden?" "Vad säger det om människan?" Detta är några av de frågor jag kommer att undersöka i artikelserien: "Vad traditionell konst har att erbjuda".

Eric Bess är en representativ konstnär som för närvarande doktorerar vid Institute for Doctoral Studies in the Visual Arts (IDSVA) i Maine, USA.

Åsikterna som uttrycks i artikeln är författarens egna och speglar inte nödvändigtvis Epoch Times åsikter.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.