Nordkorea är ett av världens mest isolerade länder. Det kallas ofta för kommunistdiktatur, men landet bygger faktiskt officiellt på en helt egen märklig ideologi, "juche". Det är dock ett system som skapats av kommunismen och har de flesta typiska drag som återfunnits i 1900-talets kommunistiska diktaturer. 

Nordkorea tog bort allt som refererar till kommunism och Karl Marx från sin grundlag på 2000-talet, och dess system utmärks av en extrem nationalism, där makten hittills gått i arv inom familjen Kim. Istället för marxism är den officiella ideologin det som kallas ”juche", ett ord som kan härledas från kinesiskan och översätts som "subjektivitet", men även "självtillit” eller "självförsörjande". Juche kan förstås som ett slags version av Marx och Engels dialektiska materialism, men som sätter människor istället för produktiva relationer i centrum av den historiska utvecklingen.

Vad gäller ledarskap, samhälle och dess strikt kontrollerade planekonomi liknar – och överträffar – Nordkorea de arketypiskt auktoritära socialistregimerna som fanns under kalla kriget. Dessutom vilar statens ideologiska grund på kommunismen och dess existens har alltid garanterats av kommunistmakter.

På 1940-talet skickade Sovjetunionen experter för att hjälpa Kim Il-sung att befästa makten och etablera en kommunistisk regim. De tränade och skickade också tusentals agenter för att destabilisera de USA-ledda försöken att inrätta en demokrati i Sydkorea. För att ta makten använde Kim samma metod som de flesta andra aspirerande kommunistdiktatorer, och rensade ut kontrarevolutionärer. Runt 800 000 nordkoreaner flydde till Sydkorea, vilket gjorde att deras familjemedlemmar blev betraktade som kontrarevolutionärer.

I nästan precis samma stil som Stalin skapade Kim Il-sung en personkult kring sig själv och rensade ut alla oliktänkande ur det Koreanska arbetarpartiet. Han skickade utpekade klassfiender till Nordkoreas motsvarighet till gulagsystemet – de ökända koncentrationslägren Kwan-li-so.

Kim Il-sung gav sig särskilt på kristna koreaner. 1962 proklamerade han att ”vi har avrättat alla protestantiska och katolska kadermedlemmar och alla andra onda religiösa element har skickats till koncentrationsläger”. Deras tro stod i vägen för regimens propagandakampanj som i praktiken utropade Kim till en levande gud. Nordkoreas juche-ideologi innefattar ett slags bisarr etnisk nationalism, där familjen Kim beskrivs som den ”koreanska rasens” frälsare.

Ursprungligen infördes planer i sovjetisk anda, som att beslagta privat egendom och nationella industrier. 1950 var Kim besatt av att förena Nord- och Sydkorea, och han fick omfattande hjälp av sovjetiska rådgivare, som hjälpte honom att skapa invasionsplaner och skänkte militär utrustning. Senare under Koreakriget placerade den kinesiska kommunistledaren Mao Zedong 300 000 soldater i Nordkorea.

Officiellt säger Nordkorea att det inte är kommunistiskt, men det agerar icke desto mindre som ett kommunistiskt land. Enligt vissa experter borde dess system snarare beskrivas som en kommunistiskt inspirerad monarki. Det kommunistiska Koreanska arbetarpartiet är det grundande och styrande politiska partiet i Nordkorea. De använder ett emblem som är en anpassning efter den kommunistiska hammaren och skäran tillsammans med en koreansk skrivpensel.

År 2010 tog partiet bort meningen ”att bygga ett kommunistiskt samhälle” från sin målsättning. År 2012 hävdade man att juche-ideologin nu är "den enda vägledande idén för partiet". Med juche kan familjen Kim behålla ett järngrepp om makten.

Andrei Lankov på NK News säger att det styrande kommunistiska Koreanska arbetarpartiet i praktiken drivs enligt en marxist-leninistisk modell.

”Nordkorea kan vara den enda platsen på jorden där dessa grundläggande principer, som en gång utvecklades av Josef Stalin omkring 1930, fortfarande genomförs konsekvent. Visserligen har "marxism-leninismens universella sanning’ bytts ut mot samma sanning fast i juche, och många delar av systemet har fått en ny utformning. Likväl är detta det närmaste man kommer denna tidigare så vanliga modell, ett slags levande fossil.”

Främjandet av kommunism och marxism-leninism började till synes försvinna efter Kim Il-sungs död 1994. År 2009 hade hänvisningar till ordet ”kommunism” slopats från Nordkoreas grundlag samtidigt som bilder av Marx och Lenin togs bort från det offentliga rummet. Kim Il-sung och sonen Kim Jong-il var ofta avbildade bredvid dem, och båda två anges som författare till ett enormt antal böcker om marxistisk teori.

När Sovjetunionen föll blev juche-ideologin den primära doktrinen, eftersom ”Kim-dynastin är mycket mer än bara en auktoritär politisk regim. Den ger sig ut för att vara den ultimata källan till makt, dygd, andlig visdom och sanning för sina medborgare”, skriver DailyNK.

En annan avvikelse från typiska marxistländer är "songbun", ett nordkoreanskt kastsystem som antogs av Arbetarpartiet i slutet av 50-talet. Det var i stort sett en enorm utrensning av det nordkoreanska samhället för att skapa fem samhällsklasser. ”Det här systemet skapades i slutet av 50-talet och trädde i full kraft runt 1967. Det delar in befolkningen i grupper beroende på hur ens släktingar på faderns sida (och man själv, beroende på ålder) agerade, och vad ens status var under den japanska kolonialtiden och Koreakriget”, enligt NKNews.

I teorin finns inga klasskillnader i kommunistiska samhällen, men en finkornig klasshierarki utvecklades i både det forna Sovjetunionen och Kina. Till exempel har det kinesiska kommunistpartiet en otroligt komplex hierarki, där topparna i partiet har de största privilegierna.

Partiets organisations- och vägledningsdepartement kontrollerade Songbun-systemet, och många experter tror att det var det verkliga maktcentret under 1960-talet, då nordkoreanska myndigheter började klassificera alla sina medborgare som antingen fiender eller anhängare.

Fortfarande återstår många typiska kännetecken för en kommuniststat, bland annat i bildspråket och besattheten av ideologi. Propagandamålningar av familjen Kim är målade i en kommunistisk socialrealistisk stil. Blodröda fanor och inredning är vanliga. Den nuvarande härskaren Kim Jong-un klädde sig i en kostym i Mao Zedong-stil när partiet nyligen gav honom titeln ”ordförande", i Maos anda. Han är också ordförande i Centralkommittén för Koreas arbetarparti och den Centrala militärkommissionen, vilka båda två är klassiska kommunistpartiorgan.

Nordkoreas förtrycksapparat är avgjort stalinistisk till sin natur.

Alla tidningar, böcker och tidskrifter granskas av regeringen så att de hyllar Kim Il-sung, Kim Jong-il och Kim Jong-un. Det är också förbjudet för nordkoreaner att lyssna till utländska sändningar eller läsa utländska publikationer.

Nordkorea har även sitt eget gulag-system där 150 000 till 200 000 människor för närvarande tros vara internerade, varav 50 000–70 000 kristna. Tvångsarbete, svält, tvångsaborter, avrättningar, tortyr och misshandel är vanligt förekommande. Barn till föräldrar i arbetslägren blir kvar där för resten av livet, vilket är en del av Songbun-systemet.

Medborgarna hålls oinformerade och tillåts inte lämna landet, vilket liknar hur det var i Sovjetunionen. Från 1948 till 1987 tros Kim Il-sungs regim ha mördat mellan 710 000 och 3,5 miljoner människor, enligt RJ Rummel, professor i statsvetenskap vid University of Hawaii. Hundratusentals nordkoreaner har tvingats fly sitt land, och de flesta har tagit sig till Kina.