Många av konflikterna som USA engagerar sig i runtom i världen kan spåras tillbaka till första världskriget. Trots att kriget är nästan bortglömt finns det läxor att lära sig av det. Minnesmärket ”En soldats resa” som snart uppförs i centrala Washington, är ämnat att hedra dem som tjänstgjorde i kriget som skulle ”göra slut på alla krig”. Med sina 20 meter kommer reliefen att bli världens största i sitt slag.

Att designa ett minnesmonument på federal egendom i USA:s huvudstad är en mycket komplicerad utmaning. Man måste lyssna på många olika röster och balansera olika överväganden. Skulptören Sabin Howard har jobbat på ”En soldats resa” i två år nu.

I mitten av december färdigställde Howard en maquette på 2,75 meter (en sjättedel i skala) med 38 figurer, som han nästa månad ska presentera för Commission of Fine Arts i Washington, som övervakar projektet. När den blivit godkänd ska han göra en maquette i mellanstorlek på 5,5 meter (en tredjedel i skala) i vilken han ska polera på den fullskaliga reliefskulpturens alla detaljer. När ”En soldats resa” är färdig kommer den 20 meter långa reliefskulpturen – med den högsta figuren på 2,15-2,5 meter – att vara den största bronsstatyn av sitt slag i världen.

Ibland är djupa saker väldigt enkla, säger Howard via telefon några dagar efter att han hade färdigställt den lilla skalmodellen.

– Kriget handlar till syvene och sist om människor. De är verkliga personer [som tjänstgjorde i första världskriget].

Ansvaret han känner inför att göra dem rättvisa är ständigt närvarande i den kreativa processen.

Fler än fyra miljoner amerikanska familjer skickade sina söner och döttrar till kriget. 116 516 dog och över 200 000 amerikaner skadades. Allt som allt dog uppemot 20 miljoner människor av direkta krigsorsaker. Men siffror, och även namn, kan vara distraherande om det är det enda vi ser. Siffrorna är bara en liten del av betydelsen av detta krig, som var menat att göra slut på alla krig.

För att skapa ett minnesmonument som berör var Howard tvungen att hitta ett universellt tema.

Howards hustru, författaren Traci Slatton, föreslog att Howard skulle förfina den narrativa strukturen i ”En soldats resa” efter Joseph Campbells ide av ”hjälteresan” – monomytmallen för historieberättande som återfinns i olika kulturer runtom i världen. Denna metanarrativa struktur finns också inbäddad i böcker och filmer som ”Sagan om ringen” och ”Star Wars”.

En transformation berättelse

Narrativet i ”En soldats resa” utvecklas från vänster till höger i en serie av tablåer som överlappar och övergår i varandra. Reliefens två ändar bokmärka av soldatens dotter. I inledningsscenen är soldaten på väg att lämna sin familj. Han står på knä vänd mot sin dotter, och de båda håller i hans hjälm. Hans fru står bokstavligen och figurativt bakom honom med sin vänstra hand över hans axel nära hans hjärta. Det är som att familjen kommit överens om det förestående offret.

I nästa scen rör sig frun i två riktningar; henens fötter är vända mot den förflutna scenen till vänster, och hennes ansikte är återigen vänt mot hennes make till höger som nu ger sig av och rör sig framåt i hast för att ansluta sig till sina medsoldater. Striden börjar vid skyttegravens kant. Alla soldaterna stormar framåt med full kraft. De leds av en figur som representerar sergeanten Daniel Joseph Daly, som innan han stormade tyskarna i slaget vid Belleau Wood skrek till männen i sitt kompani: ”Kom igen! …vill ni leva för alltid?”

Figuren som representerar Daly är i kompositionens mitt. Hans bröstkorg är öppen. Det handlar om ”mod och styrkan att gå vidare till platser som du aldrig har rest till förut. De går in i tomrummet,” berättar Howard i en trailer till dokumentären om monumentet som släpps i mars.

Dalys utsträckta arm visar dig in i nästa scen om krigets pris – de sårade männen. Deras medsoldater bär dem med sig, visar på kamratskapen bland vapenbröderna. Hjälmarna på marken representerar de okända, stupade soldaterna i kriget. En sjuksköterska, som representerar kvinnorna i krigets omhändertagande och styrka, håller en blind soldat som påverkats av senapsgas, en av krigets många fasor.

Nästa figur står ut framför väggen, skakad. Han är den enda figuren i kompositionen som står vänd mot betraktaren. Det är en mäktig knutpunkt i kompositionen. Det handlar om anknytning. Betraktaren ”kan titta in i denna soldats ögon och känna den känslomässiga tyngden”, säger Howard. Scenen som följer visar hjälten som återvänder hem. En grupp soldater marscherar framåt, starka igen när de går in i framtiden. En håller en fana, vilken är kompositionens högsta punkt.

– Denna fanbärare och grupp representerar sättet på vilket våra land förändrades, hur det blev en industriell supermakt från en agarisk nation, säger Howard.

Slutligen återvänder soldaten till en lugn scen där han överlämnar sin hjälm till dottern, som tittar in i den som om det vore ett kärl.

– Hon förutsäger framtiden och hon representerar nästa generation, vilken är andra världskriget.

Sakta ned, begrunda och lära sig

Howard och arkitekten Joe Weishaar, som fick uppdraget tillsammans med Howard, hade bestämt sig för att skapa en skulptur i relief på en vägg som skulle passa in i Pershing Parks västra ände. Den skulle vara vänd mot den existerande skulpturen av general Pershing, mitt emot en damm. En relief är också det effektivaste sättet att berätta en historia i skulturform eftersom många figurer can införlivas i en komprimerad, tredimensionell bildrymd.

– Det finns också en tidsaspekt i hela idén. När människor går utmed reliefen kommer de att sakta ned och se scenerna förändras från en till en annan. Det är ett flöde [i kompositionen], och det är väldigt enhetligt, säger Howard; varje element är sammanvävt och integrerat i kompositionen.

Särskilt under renässansen hade skulptur som konstart en lika bred och betydande roll som film har idag. Det sammanförde människor, möjliggjorde katarsis, ”psykologisk lättand genom det öppna uttrycket av starka känslor”, skriver Howard på sin blogg. ”När vi går på bio och tittar på film känner vi till slut att vi tillhör något som är större än oss själva. Det är en gemensam upplevelse som handlar om att känna släktskap med andra människor. Det handlar om gemenskap.”

Howards minnesmonument kommer på många sätt bli som en permanent film gjuten i brons. Den kommer att ge oändliga möjligheter för människor att lära, läka och gå vidare. Den kommer inte bara att hedra de 4,7 miljoner amerikanerna som tjänstgjorde i kriget, utan även uppmärksamma de många läxorna man fortfarande kan lära sig av en av 1900-talets största händelser. Det kommer inte längre vara landets mest bortglömda krig.