Monopol är humorgruppen Galenskaparnas femte film, en satir om hur tv-underhållningen håller på att leda samhället i fördärvet. Med humor, värme och fin musik imponerar filmen stort, även om den ibland skriver oss på näsan.

Målaren Egil är en lugn och jordnära man som bara vill sköta sitt. En dag blir han till sitt förtret föremål för ett dolda kameranprogram. Egil befinner sig i ett samhälle som är i förfall: allt människorna bryr sig om är tv-apparatens tomma underhållning. Ägare till de flesta tv-kanalerna är Sune Finåker, som ser sin möjlighet att få politisk makt genom förströelsen, eller med hans närmaste hejduks ord: ”De kommer att förslavas av det de tycker bäst om.” I denna fördummade värld är Egil och en programledare vid namn Clary kanske de enda som kan få rätsida på problemen. För även om människorna målas upp som förfärande dumma rymmer denna enfald en utväg genom att de även är glömska och därmed ombytliga.

Galenskaparna är den sjuhövdade humorgruppen som utöver film och tv-serier också förknippas med sina scenföreställningar och sångnummer. Alla sju får tillfälle att glänsa i Monopol. Som den odräglige Sune Finåker ser vi Peter Rangmar, i en av sina mest minnesvärda roller. Övriga bärande roller spelas av Knut Agnred (Egil) och Kerstin Granlund (Clary). Anders Eriksson, Jan Rippe och Per Fritzell har inte lika stora roller men gör likväl komiska och uttrycksfulla rollporträtt av ondsinta eller enfaldiga medlöpare till Sune. Regissören, manusförfattaren och musikkompositören själv, Claes Eriksson, dyker bara upp i två scener. Båda gångerna gör han dock ett stort komiskt avtryck, där han i den ena scenen spelar en skrattande tobaksaffärsinnehavare och i den andra en jolmig dansbandssångare.