loading

Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo
Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo
Konst

Museichefen Karin Sidén: Det konsten uppväcker kan vara universellt

Kristina I Kleinert

Under våren publicerar Epoch Times en serie intervjuer med kända och okända kulturpersoner i Sverige. Det är intressanta och spännande samtal om konstens och kulturens möjligheter, utmaningar och sprängkraft. Historiska tillbakablickar skapar perspektiv på samtiden och en språngbräda för framtiden. I den här artikeln möter vi Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén.

Vid Prins Eugens Waldermarsudde möter bildkonst, skulptur, trädgårdskonst och arkitektur från sent 1800-tal och framåt en samtida publik. På hemsidan stoltserar de med ”Sveriges vackraste konstmuseum”, vilket inte är en överdrift. Parken, vattnet och planteringarna inramar huvudbyggnaden ”Slottet” och galleribyggnaden på ett inbjudande och stilfullt sätt. Som besökare välkomnas man till en fridfull oas som förutom att skänka skönhet och njutning skapar eftertanke och kontemplation.

För att hålla detta kulturarv levande och tillgängligt för såväl gammal som ung krävs det engagerade och driftiga personer; en av dessa är Karin Sidén. Jag möter henne mellan två möten, och märker snabbt att detta är en kvinna som förutom stor kunskap och erfarenhet också har ett varmt engagemang för konsten och kulturen.

Vi slår oss ner i hennes rum i den hundraåriga byggnaden med en magnifik utsikt över det glittrande vattnet i Stockholms inlopp. Hennes intresse för konst, musik och litteratur började tidigt. Uppväxten i en familj med mycket sång och musik, bidrog till valet att gå i musikklass. Parallellt med musikutövandet fanns behovet av att skriva. Under åren som följde studerade Karin bland annat musikvetenskap, estetik och idé- och lärdomshistoria. 2001 disputerade hon i konstvetenskap vid Uppsala universitet med en avhandling om stormaktstidens barnporträtt och är sedan 2010 docent i konstvetenskap vid samma universitet. Hon har hunnit vara forskningschef vid Nationalmuseet och skrivit ett antal böcker. Ändå är inte det akademiska språket som ligger henne närmast om hjärtat, utan det poetiska och måleriska uttrycket som väcker tankar och känslor. Fortfarande har musiken en särställning och berör henne alldeles extra med sin kraft.

Vi inleder vårt samtal om hur vi i samtiden förhåller oss till klassisk konst, och vilken roll den spelar i samhället?

– Jag funderar över begreppet klassisk konst, vad det kan rymma och inte. Det kan bland annat ses som ett uttryck för historisk konst som varit samtida i en svunnen tid, och som i många fall ger uttryck för allmängiltiga känslor, tankar och värderingar. Personligen kan jag tycka att konst som har något intressant att säga och som har visuellt starka kvaliteter är tankeväckande oavsett när den skapades. Det finns verk som talar över tid och rum på ett intressant sätt. Det behöver inte vara en motsatsställning att förvalta, arbeta och fördjupa sig i ett klassiskt eller historiskt kulturarv, samtidigt som man har ett stort intresse för det nutida och det som sker i samtiden. De frågor man ställer till konsten och det konsten uppväcker kan vara universellt. Det kan vara djupa existentiella frågor om livet, kreativitet och skapande eller om synen på naturen och konstnärsrollen eller andra övergripande frågor som är tidlösa.

– För egen del har jag arbetat med många utställningar, även där äldre och samtida konst har mötts. Det är viktigt att ha ett rikt program och att inte bara visa det som är välkänt utan även det som är okänt, exempelvis att lyfta fram kvinnligt konstnärskap som fallit i oförtjänt glömska, berättar Karin.

– I vår tid i den mediala och digitala konsumtionsvärlden ges det inte alltid tid för eftertanke, då kan det vara viktigt med äldre klassisk konst som ger möjlighet till kontemplation och reflektion. Man kan ställa sig frågan varför allt ska göras här och nu? Varför är det inte lika intressant att backa i tiden som att se i nuet?

Jag undrar vilket ansvar och vilka möjligheter konstnären och kulturutövaren då har i det som skapas?

– Konstnären förhåller sig till omvärlden, men har en något friare roll. Det kan innebära att nå ut och beröra människor på djupet. Det är en fantastisk möjlighet som många tar och säkert tänker på. En konstnär har precis som varje enskild människa ett moraliskt ansvar mot sina medmänniskor, men konsten måste få vara fri och ifrågasätta makten och rådande normer. Det är inte bra att man från politiskt håll premierar medel för specifika projekt med specifika frågeställningar, vilka kan vara viktiga, men de kan inte vara de enda som en kulturutövare måste förhålla sig till. Det kan bli så att de som går sin egen väg bortanför det allmänna och trenderna i tiden, att de känner sig exkluderade eller inte får sina anslag så att de kan utföra sina verk. Det är inte bra. Det ska inte behöva handla om politiskt korrekta frågor, utan konsten måste få vara fri och ha sitt eget värde.

Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo

Karin har studerat och forskat i historiska kulturmiljöer och har därigenom intressanta perspektiv. Hur ser hon på de klassiska konstarternas långa utvecklingscykel och kulturen som bärare av historia?

– Konsten och kulturen bär sin egen historia, men speglar och kommenterar sin tid. Det är långa cykler och även en pågående cykel. Det är ju inte slut, det fortsätter.

– Under exempelvis den holländska bildkonstens guldålder på 1600-talet var allt intressant att skildra, gestalta och dokumentera. Den säger mycket om den tidens sätt att se på människan, vetenskapen och naturen, samtidigt som konsten även kom att påverka uppfattningar om exempelvis naturen. Det är bara ett exempel på att konsten har, och alltid har haft, en stark röst och sprängkraft i alla tider och samhällen.

– Det klassiska kulturarvet har lika stor relevans som arbetet inom konst och kultur som äger rum i vår tid och skapas här och nu. Vår tid är präglad av att man inte gärna har ett synsätt utifrån de långa historiska cyklerna. Men jag tror att det är bra att tänka i de banorna också, för av historien kan man dra lärdom. Framförallt kan man förstå att allt inte är nytt under solen, utan det finns frågeställningar som människan har brottats med i alla tider, inte bara idag. Men de kan ha skildrats på olika sätt.

Karins tankar och perspektiv bottnar i en omfattande forskning. Hon är en efterfrågad föredragshållare och jag förstår varför när jag lyssnar på hennes beskrivande skildringar och personliga reflektioner. Hon är i allra högsta grad bildad på ett inspirerande sätt, och förenar kunskap och fakta med hennes egna betraktelser och erfarenheter. Jag blir nyfiken på hur hon ser på betydelsen av skolning och kultivering för arbetet med de klassiska konstarterna?

– Det är viktigt att alla känner att de tidigt i livet kan få ta del av ett klassiskt kulturarv och kultur och konst. På så sätt kan de bli berikade, få möjligheter till att upptäcka olika världar, bli inspirerade till att skapa själva eller kontemplera över konstverk.

– För mig betyder det oerhört mycket att vara öppen och att ständigt fördjupa mig i den klassiska konsten. Jag ingår i sammanhang där jag hela tiden möter människor inom olika discipliner, exempelvis Vitterhetsakademien, där kunskapen inom olika områden stimulerar. Förkovran i konst och kultur tror jag berikar alla människor som har förmånen att betrakta och tolka konst. Man måste också öppna sina sinnen när man möter konst för att bli berörd och tycka det är intressant. Så det är betydelsefullt på en mängd olika plan att förkovra och bilda sig.

Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo

– Jag hoppas och tror att ännu fler ska beröras av kultur i framtiden, och att den ska vara en stark röst i vår komplicerade tid. Vid konstmuseet har vi byggt upp en barn- och ungdomsverksamhet från grunden med ateljéer för skapande verksamhet, Barnens galleri och konstfilosofiska samtal för högstadieelever som berör existentiella frågor om exempelvis livet och döden. Vi har även ibland uppsökande verksamhet för att nå ut med konsten till barn som kanske aldrig varit innanför tullarna.

– Jag tycker det är viktigt att unga får möta konst och kunna analysera, tolka och reflektera över konstverk. Det är viktigt med tanke på det bildflöde som finns i samhället, och att öppna upp för kreativitet, tankar och känslor, det är A och O. Kreativitet påverkar ju också inlärningen på olika sätt i andra ämnen och ger energi till annat också. Så jag hoppas verkligen att konst och kultur ska bli ännu viktigare.

– De större frågorna om livet och döden och förhållandet till religion kanske inte är i fokus nuförtiden, men det är också viktigt tycker jag. Just nu sjunger jag Brahms requiem, som handlar om döden, livet, sorgen och de efterlevandes situation. Det ger en bild av livet som ett kretslopp och att allt hänger samman. Allt finns nu som tidigare har funnits. I religiös konst och musik finns det en förtröstan. Visst, livet är inte lätt att leva, men det finns ett liv efter detta också. Det kan vara ett fantastiskt liv, kanske ett ännu bättre liv. Jag tror mycket på att konst från nutiden och från äldre tid inte minst, kan öppna upp för väldigt fina och djupa samtal som kan kännas angelägna för alla, avslutar Karin Sidén.

 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading

Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo
Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo
Konst

Museichefen Karin Sidén: Det konsten uppväcker kan vara universellt

Kristina I Kleinert

Under våren publicerar Epoch Times en serie intervjuer med kända och okända kulturpersoner i Sverige. Det är intressanta och spännande samtal om konstens och kulturens möjligheter, utmaningar och sprängkraft. Historiska tillbakablickar skapar perspektiv på samtiden och en språngbräda för framtiden. I den här artikeln möter vi Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén.

Vid Prins Eugens Waldermarsudde möter bildkonst, skulptur, trädgårdskonst och arkitektur från sent 1800-tal och framåt en samtida publik. På hemsidan stoltserar de med ”Sveriges vackraste konstmuseum”, vilket inte är en överdrift. Parken, vattnet och planteringarna inramar huvudbyggnaden ”Slottet” och galleribyggnaden på ett inbjudande och stilfullt sätt. Som besökare välkomnas man till en fridfull oas som förutom att skänka skönhet och njutning skapar eftertanke och kontemplation.

För att hålla detta kulturarv levande och tillgängligt för såväl gammal som ung krävs det engagerade och driftiga personer; en av dessa är Karin Sidén. Jag möter henne mellan två möten, och märker snabbt att detta är en kvinna som förutom stor kunskap och erfarenhet också har ett varmt engagemang för konsten och kulturen.

Vi slår oss ner i hennes rum i den hundraåriga byggnaden med en magnifik utsikt över det glittrande vattnet i Stockholms inlopp. Hennes intresse för konst, musik och litteratur började tidigt. Uppväxten i en familj med mycket sång och musik, bidrog till valet att gå i musikklass. Parallellt med musikutövandet fanns behovet av att skriva. Under åren som följde studerade Karin bland annat musikvetenskap, estetik och idé- och lärdomshistoria. 2001 disputerade hon i konstvetenskap vid Uppsala universitet med en avhandling om stormaktstidens barnporträtt och är sedan 2010 docent i konstvetenskap vid samma universitet. Hon har hunnit vara forskningschef vid Nationalmuseet och skrivit ett antal böcker. Ändå är inte det akademiska språket som ligger henne närmast om hjärtat, utan det poetiska och måleriska uttrycket som väcker tankar och känslor. Fortfarande har musiken en särställning och berör henne alldeles extra med sin kraft.

Vi inleder vårt samtal om hur vi i samtiden förhåller oss till klassisk konst, och vilken roll den spelar i samhället?

– Jag funderar över begreppet klassisk konst, vad det kan rymma och inte. Det kan bland annat ses som ett uttryck för historisk konst som varit samtida i en svunnen tid, och som i många fall ger uttryck för allmängiltiga känslor, tankar och värderingar. Personligen kan jag tycka att konst som har något intressant att säga och som har visuellt starka kvaliteter är tankeväckande oavsett när den skapades. Det finns verk som talar över tid och rum på ett intressant sätt. Det behöver inte vara en motsatsställning att förvalta, arbeta och fördjupa sig i ett klassiskt eller historiskt kulturarv, samtidigt som man har ett stort intresse för det nutida och det som sker i samtiden. De frågor man ställer till konsten och det konsten uppväcker kan vara universellt. Det kan vara djupa existentiella frågor om livet, kreativitet och skapande eller om synen på naturen och konstnärsrollen eller andra övergripande frågor som är tidlösa.

– För egen del har jag arbetat med många utställningar, även där äldre och samtida konst har mötts. Det är viktigt att ha ett rikt program och att inte bara visa det som är välkänt utan även det som är okänt, exempelvis att lyfta fram kvinnligt konstnärskap som fallit i oförtjänt glömska, berättar Karin.

– I vår tid i den mediala och digitala konsumtionsvärlden ges det inte alltid tid för eftertanke, då kan det vara viktigt med äldre klassisk konst som ger möjlighet till kontemplation och reflektion. Man kan ställa sig frågan varför allt ska göras här och nu? Varför är det inte lika intressant att backa i tiden som att se i nuet?

Jag undrar vilket ansvar och vilka möjligheter konstnären och kulturutövaren då har i det som skapas?

– Konstnären förhåller sig till omvärlden, men har en något friare roll. Det kan innebära att nå ut och beröra människor på djupet. Det är en fantastisk möjlighet som många tar och säkert tänker på. En konstnär har precis som varje enskild människa ett moraliskt ansvar mot sina medmänniskor, men konsten måste få vara fri och ifrågasätta makten och rådande normer. Det är inte bra att man från politiskt håll premierar medel för specifika projekt med specifika frågeställningar, vilka kan vara viktiga, men de kan inte vara de enda som en kulturutövare måste förhålla sig till. Det kan bli så att de som går sin egen väg bortanför det allmänna och trenderna i tiden, att de känner sig exkluderade eller inte får sina anslag så att de kan utföra sina verk. Det är inte bra. Det ska inte behöva handla om politiskt korrekta frågor, utan konsten måste få vara fri och ha sitt eget värde.

Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo

Karin har studerat och forskat i historiska kulturmiljöer och har därigenom intressanta perspektiv. Hur ser hon på de klassiska konstarternas långa utvecklingscykel och kulturen som bärare av historia?

– Konsten och kulturen bär sin egen historia, men speglar och kommenterar sin tid. Det är långa cykler och även en pågående cykel. Det är ju inte slut, det fortsätter.

– Under exempelvis den holländska bildkonstens guldålder på 1600-talet var allt intressant att skildra, gestalta och dokumentera. Den säger mycket om den tidens sätt att se på människan, vetenskapen och naturen, samtidigt som konsten även kom att påverka uppfattningar om exempelvis naturen. Det är bara ett exempel på att konsten har, och alltid har haft, en stark röst och sprängkraft i alla tider och samhällen.

– Det klassiska kulturarvet har lika stor relevans som arbetet inom konst och kultur som äger rum i vår tid och skapas här och nu. Vår tid är präglad av att man inte gärna har ett synsätt utifrån de långa historiska cyklerna. Men jag tror att det är bra att tänka i de banorna också, för av historien kan man dra lärdom. Framförallt kan man förstå att allt inte är nytt under solen, utan det finns frågeställningar som människan har brottats med i alla tider, inte bara idag. Men de kan ha skildrats på olika sätt.

Karins tankar och perspektiv bottnar i en omfattande forskning. Hon är en efterfrågad föredragshållare och jag förstår varför när jag lyssnar på hennes beskrivande skildringar och personliga reflektioner. Hon är i allra högsta grad bildad på ett inspirerande sätt, och förenar kunskap och fakta med hennes egna betraktelser och erfarenheter. Jag blir nyfiken på hur hon ser på betydelsen av skolning och kultivering för arbetet med de klassiska konstarterna?

– Det är viktigt att alla känner att de tidigt i livet kan få ta del av ett klassiskt kulturarv och kultur och konst. På så sätt kan de bli berikade, få möjligheter till att upptäcka olika världar, bli inspirerade till att skapa själva eller kontemplera över konstverk.

– För mig betyder det oerhört mycket att vara öppen och att ständigt fördjupa mig i den klassiska konsten. Jag ingår i sammanhang där jag hela tiden möter människor inom olika discipliner, exempelvis Vitterhetsakademien, där kunskapen inom olika områden stimulerar. Förkovran i konst och kultur tror jag berikar alla människor som har förmånen att betrakta och tolka konst. Man måste också öppna sina sinnen när man möter konst för att bli berörd och tycka det är intressant. Så det är betydelsefullt på en mängd olika plan att förkovra och bilda sig.

Prins Eugens Waldemarsuddes museichef och överintendent Karin Sidén. Foto: Sofia Drevemo

– Jag hoppas och tror att ännu fler ska beröras av kultur i framtiden, och att den ska vara en stark röst i vår komplicerade tid. Vid konstmuseet har vi byggt upp en barn- och ungdomsverksamhet från grunden med ateljéer för skapande verksamhet, Barnens galleri och konstfilosofiska samtal för högstadieelever som berör existentiella frågor om exempelvis livet och döden. Vi har även ibland uppsökande verksamhet för att nå ut med konsten till barn som kanske aldrig varit innanför tullarna.

– Jag tycker det är viktigt att unga får möta konst och kunna analysera, tolka och reflektera över konstverk. Det är viktigt med tanke på det bildflöde som finns i samhället, och att öppna upp för kreativitet, tankar och känslor, det är A och O. Kreativitet påverkar ju också inlärningen på olika sätt i andra ämnen och ger energi till annat också. Så jag hoppas verkligen att konst och kultur ska bli ännu viktigare.

– De större frågorna om livet och döden och förhållandet till religion kanske inte är i fokus nuförtiden, men det är också viktigt tycker jag. Just nu sjunger jag Brahms requiem, som handlar om döden, livet, sorgen och de efterlevandes situation. Det ger en bild av livet som ett kretslopp och att allt hänger samman. Allt finns nu som tidigare har funnits. I religiös konst och musik finns det en förtröstan. Visst, livet är inte lätt att leva, men det finns ett liv efter detta också. Det kan vara ett fantastiskt liv, kanske ett ännu bättre liv. Jag tror mycket på att konst från nutiden och från äldre tid inte minst, kan öppna upp för väldigt fina och djupa samtal som kan kännas angelägna för alla, avslutar Karin Sidén.

 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024